måndag 7 mars 2011

I kristallkulan: toxorexi

Jag har börjar känna rätt stort obehag när jag går i matbutiken, och det beror kanske närmast på att jag nyligen jobbat intensivt med Noora Shinglers bok Lingon&läppstift, som Schildts ger ut på svenska.

Fett och salt, dem känner man ju till sedan tidigare och trots sin tidigare skurkstatus har de ju visat sig vara riktiga snällisar i jämförelse med alla de gifter som livsmedelsindustrin tynger i vårt käk. Natriumglutamatlarmet är bara början, och det värsta är väl att ingen vet vad som händer med en människa som fått i sig så mycket märkliga, okända ämnen som vi.

Jag råkade kasta en blick i den dammiga kristallkula som jag har stående här i salongen. I den såg jag en ny sorts ätstörning som går ut på att inte kunna äta av skräck för att förgifta kroppen - med riktiga gifter denna gång. Jag kan själv känna en släng av den när jag går i kvartersbutiken, den ger sig till känna som en rådvillhet och motvilja mot att köpa något livsmedel alls. Allt är liksom kontaminerat.

Kanske kommer denna ätstörning sedan när den upptäckts kallas för - toxorexi?

2 kommentarer:

  1. Har försökt sitta på händerna för att inte dyka opp som en annan bloggbesserwisser igen, men: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ortorexi

    SvaraRadera
  2. Fast ortorexi känner jag till från förr. jag tycker inte det är riktigt samma sak som denna "toxorexi eftersom toxorexin handlar explicit om detta med gifter. Men kanske toxorexin är en avart av ortorexin?
    Var gärna en besserwisser, Hanna! I like it.

    SvaraRadera