Copy-paste. Control-F. Shift-#.

Lilla klappen i ryggen nu: Ingen har copy-pejstat så mycket som jag den här veckan. Har redigerat ett omfattande, scannat manus och alla som någon jobbat mot en dators förnuft vet vad det innebär. Man är visserligen så tacksam för att det finns datorer och för att det är möjligt att scanna saker istället för att vara tvungen att skriva av allt, men samtidigt måste man vara hysteriskt noggrann, för gulledatorn läser "rn" som "m" och missförstår också en hel del andra saker. Just när man sitter där och slappnar av och låter blicken glida längs raderna så står det nåt bus. Som ögat så gärna glider över, då. Värst är det när ögat jobbar men hjärnan - människohjärnan menar jag nu - tar en liten paus, för då kan man vara säker på att datorn gissar sig till fel ord. Och det är nästan omöjligt att märka för då måste man tänka samtidigt som man läser. Svårt, vet ni.

För att inte tala om när det är namn inblandade. Folk heter ju på riktigt de mest osannolika saker, scannerns guess is as good as mine liksom.

Fast till slut känns det nästan som att spela piano när man sitter där och bara: control-c, control-x, control-v. Lite musikaliskt sådär. Ett stort arrangemang och några flinka fingrar.

Jobbdatorn sover redan. Jag sa ta ett bad först. Okej så här är en till människa som är mycket fredagstrött.

Men i alla fall kom en fin bok ur tryck denna vecka, nämligen romanen Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer av Jolin Slotte. En fin, fin roman. Som kuriosa för folk som gillar papper kan jag meddela att omslaget är tryckt på avigsidan av en viss kartong. Det ger ytan en vaxaktig karaktär och man behöver inte mattlaminera. Idén är grafikern Ea Söderbergs.