Bästa känslan på jobbet. Karisma i ord och bild.

När man får ett bokomslagsförslag av grafikern/fotografen och allt stämmer, när man till och med som redaktör (och därmed alltså mycket förtrogen med texten) får känslan av att wow, den där boken måste jag genast ha tag på - då vet man att det är bra saker på gång.

Det är väl nånting med att man förstått varandra. Författarens text har blivit sedd och transponerad till bild. Säkert har det också att göra med just min privata smak och förväntar på vad litteratur ska ge för vibb.

En annan ytterst skapligt bra känsla på jobbet är förstås när man läser en text som ger en den där vibben. Jag brukar ibland prata om "karismatiska texter", det är då som om texten hade en inneboende lyster och rytm. Det betyder inte att alla goda texter behöver bara just karismatiska, kvaliteter kan sitta i helt andra egenskaper, men alltså känslan av att en text har det berömda något - yes box.