Vet inte vad det är med Stieg Larssons böcker och filmerna som är gjorda efter dem, men är så ofascinerad. Har försökt läsa böckerna (eller nåja, första boken då) och försökte idag se film, men nä. Går inte. Tankarna vandrar och annat känns roligare.
Ändå utger millennuimjippot sig väl för att vara typ feministiskt eller ditåt, med tuffa Lisbeth och allt.
Har alltså en mystisk känsla av att det feministiska mest bara appliceras på en helt ordinär intrig. Kan dock ha fel.
Finns det nån annan människa i världen som inte låter sig förföras av Stiegs saga?
Och om inte, vari ligger denna sagas magi?
Och, ni som läst och tittat ordentligt: finns det något feministiskt ärende i denna fabel?
Det rimmar illa
5 dagar sedan
Jag har inte läst och har inga planer på att läsa heller. Men mest för att jag är så känslig och har varnats för att det är lite hemskt...
SvaraRaderaJag läste (pliktskyldigt) den första boken i tidernas begynnelse och tyckte att det var en dussindeckare - fast alla sa att just de här bäckerna är åh, så fantastiska och åh, så annorlunda! Filmerna såg jag i julas när de visades på finsk tv och där är det uttryckligen Noomi Rapaces tolkning av Lisbeth som lyfter hela serien. Handlingen är i det tunnaste, klyschigaste laget men Lisbeth! LISBETH! Speciellt scenen i den sista filmen när hon i full punkarskrud anländer till rättegången utan att röra en min - förrän man ser en antydan till leende i mungipan när det börjar barka åt helvete för psykolog-våldtäktsmannen - var magisk. Där och då förlät jag alla brister i substans. Lisbeth är helt enkelt coolast i kommun.
SvaraRaderaMaria, du har alltså också en sån där nej-lista? Tror det är helt hälsosamt. Fast jag är inte så känslig för våld i allmänhet, tycker bara det är onödigt. Om det är barn inblandade går det dock direkt in på fetnej-listan ...
SvaraRaderaKarolina, håller med, Lisbeth verkar faktiskt vara coolast i kommun. Och snyggast. Man blir ju nästan sugen på en sån där ryggtatuering som hon har. Fast jag är rädd för att det inte skulle vara lika tjusigt på en sån här som inte annars är så väldigt lik Noomi R.
Jag blev rekommenderad den första precis när den kom ut (jag vet, jag är som en av de där typerna som gillade bändet INNAN de blev kända och alla andra började tjata om hur bra de är). Den första femtio sidorna var skittråkiga, sedan kom jag igång, väntade in fortsättningen och läste dem när de kom ut.
SvaraRaderaBra deckare, men jag har inte heller hittat det superfeministiska i dem.
Min kompis tvingade mig att låna dem, hon tyckte jag måste läsa dem. Genast på de första sidorna handlade det om ngn kvinna som blivit kidnappad och väntade på att bli torterad eller ngt och jag bara nej. Har inte lust att läsa om såna ruskigheter.
SvaraRaderaPeppe, hur många sidor ger du en bok innan du lägger den ifrån dig? Är det just 50? Jag brukar börja sucka vid 25 redan. Kanske inte helt okej, men livet är kort och litteraturen lång.
SvaraRaderaOch nu kommer jag på att det kanske inte ens är nån som påstått att Millenniumgrejen är feministisk? Fast jo, det måste ju ha varit något tal om det. Annars är det säkert ett bra tips för alla som gör underhållning att slänga in en snygg lesbisk punkare, för då blir det liksom pk med kvinnomord.
Fagra dam, just det! Vägra konsumera kvinnomord. (Eller varför inte mord överhuvudtaget.)
Oon lukenut ensimmäisen kirjan ja katsonut leffat 1 ja 2.Mulla on kaikki kirjat kirjahyllyssä ja kolmas leffa on tietokoneella. Mutta ei oikein kiinnosta. Lisbeth on cool mutta jotenkin mielestäni ärsyttävän cool. Tai sitten mä en vaan tajuu.
SvaraRaderaNo ehkä vähän ärsyttävän in-your-face-cool!
SvaraRadera