En tid nu har jag lagt onda ögat på ordet hänga som används mycket här i bloggosfären. Alla hänger överallt, och framför allt hänger alla med barnen, och det är jag säkert sur på för att jag själv aldrig lyckas hänga när jag är med barnen. (Borde säkert just hänga med dem lite mera? Men just när man börjat hänga så är det nån som börjar slåss/slår sig/vill visa något/behöver kacka/har kackat. Vad är förresten kriterierna för ett bra häng?)
Men eftersom allt gammalt är fint (ha!), så har jag ändrat åsikt. Sitter nämligen och redigerar texten till boken om Hangö badanstalt 1879-1939 och får syn på vad Olga Börman sa angående brunns- och barnbalerna år 1911:
På stranden utanför Casino musicerades flitigt. Mina kamrater och jag hängde därför gärna i dessa trakter, i synnerhet om torsdagskvällarna, då man såg de undersköna, eleganta damerna och deras stiliga kavaljerer gå på bal. (min kursivering)
Däremot låter Olga bli att substantivera ordet, dvs hon säger inget om "häng". Men det kanske också är okej. Badhusparken, ett bra häng redan 1911.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar