När jag började studera akademiskt var det min fasta tro att dessa farbröder visste allt som behövde vetas. Det var såklart innan jag förstod att den där farbroderliga imagen var värd att ta med en klackspark den också. Jag menar, det finns ju också andra tänkare (som kvinnor och såna, och en annan typ av män).
Men jag kommer tydligen inte riktigt över min farbrorsfetisch. Den aktiverades efter en lång tid i trivsam träda av monsieur Gilles Deleuze.
Mathias hos Bibliofilerna svarar* på min fråga om idéer i luften i förra inlägget och nämner denne franske filosof vars uppsyn skjutsar mig direkt tillbaka till den artonåriga naiviteten.
Suck.
* så här: "Deleuze och Guattari har också skrivit om det här, i A Thousand Plateaus tror jag det var. Har inte läst den boken själv, men där talar de bl.a. om the rhizome, dvs. ett underliggande filosofiskt nätverk som länkar människor till människor och idéer till idéer. De menade väl att dynamiken mellan olika aktuella ideologiskt-filosofiska strömningar/diskurser kan leda till att samma idéer dyker upp på olika ställen oberoende av varandra."
Jag är då fortfarande patologiskt saklig och håller på slumpen (det är bara så sällan man är uppmärksam på intressanta samband), men gissa vad jag läst om på sistone? Deleuze, Guattari, rhizom. Ha.
SvaraRaderaJag delar din kluvenhet inför farbröderna (har själv snöat in på P. Bourdieu, men man blir lite trött efter ett tag). Får jag tipsa om ett par kvinnliga superintressanta tänkare: Karen Barad (Meeting the Universe Halfway) och Jane Bennett (Vibrant Matter - a political ecology of things)! Är själv helt sjukt entusiastisk nu. Bara man hann läsa deras böcker så noga som man önskade...
SvaraRaderaDu skojar, Hanna! Helt otroligt ju!
SvaraRaderaTack för tipsen, Jenny! Får man fråga lite närmare vad det är som gör dig sjukt entusiastisk hos damer Barad och Bennett? Som inspiration, sådär?
Roligt att du delar f-fetischen. Ha. Ack vi arma.
Aj, nu ser jag att du skrivit om detta på din blogg. Kollar!
SvaraRadera