onsdag 23 mars 2011

Ett öga på Erika Lust

Hanna hade vänligheten att mitt under en styvnackad arbetsdag sända mig en länk med handyoga över Skype. Länken gick till The Guardian, som råkade puffa en artikel om den svenska kvinnliga filmskaparen och journalisten Erika Lust. Hon gör porrfilm. Rubriken lyder "Porn made for women, by women", och det är väl egentligen otroligt att man ska behöva ha såna rubriker anno 2011, men okej. Så ser det ut och det är tur att Erika Lust finns. 
Lust i The Guardian (markeringarna är mina):
Pornographers are usually middle-aged straight guys, with a similar cultural background. They don't like it when I say that I make porn for women. They say their porn is for everybody and I am the 'tight' one. But I just can't have an intellectual discussion with them, because they don't measure up. What I'm doing is criticising the kind of porn they have been making for years and offering an alternative.
Det här är intressant, tycker jag. 
En genderlärare vid universitetet i Graz (Österrike), Vera Chiara Kuckenberger, säger för sin del de här smarta grejerna i Guardian:
Research suggests that women are not as interested in pornography as men are. But this assumption has to be seen in a broader context – there are certain scripts for male and female sexuality and one of these says that women don't find pleasure in looking as man do. But who looks and who gets looked at is a question of power as well. Historically the gaze is male, while women are objects that are being looked at. (...) 
For women to admit to experiencing pleasure in watching pornography means overcoming stereotypes about female sexuality. There are women who do not want to consume pornography, but at the same time there is a potential female audience for porn and I would say it is bigger than it has been assumed so far and it is increasing as our society overcomes gendered stereotypes in general. 
Så vad - pornografi angår inte mig, tänker du väl nu eftersom du inte själv konsumerar sånt. Men jag tycker porrfrågan är viktig eftersom industrin är så stor, det finns så många som tittar massor, och jag tror att detta formar mer i våra liv än vi är villiga att genast erkänna. Att så många människor går omkring med bilderna påverkar den blick som träffar dig, din vän, dina barn. Porren är, på något plan, kung. Och den kungen gäller det för oss andra att hålla koll på men det är svårt. Ett sätt kan kanske vara att hålla ett öga på Erika Lust och hennes teser. Hon bloggar förresten också.

4 kommentarer:

  1. Jag har haft det här inlägget i bakhuvudet i några dagar nu och blir allt mer övertygad av Kuckenberger och hennes argument. Dels just biten om att det ligger makt i att titta på och bli påtittad men också biten om att det är skamligt, smutsigt för kvinnor att tycka om porr. Det är ju dessutom så vansinnigt svårt att skriva vettigt om sexualitet utan att skriva för utlämnande om sig själv om något som man gärna håller som en privat erfarenhet och upplevelse, och utan att falla in i något allt för ytligt i stil med "ja inte jag förstås, men andra ...". Men alltså, det privata är fortfarande åh, så politiskt.

    SvaraRadera
  2. Vad glad jag blir för din kommentar Karolina! Det blev lite skrämmande tyst här på bloggen ... Jag tycker ju inte att man ska behöva lämna ut sig själv när man pratar om de här sakerna utan att det ska gå att säga saker ändå. Och att det är viktigt att säga saker. Reclaima liksom. Eller nej: claima sexet. Och JA, det privata är politiskt fortfarande.

    SvaraRadera
  3. Jag tänkte på precis samma sak, att ett annars rätt pratglatt och analyserande gäng blev knäpptyst så fort sex kom på tapeten. Det är just det jag menar med utlämnande i min första kommentar: folk är rädda för att andra människor ska uppfatta kommentarer och analyser om sex generellt som kommentarer om det egna sexlivet och den egna sexualiteten. Vilket i sig förstås inte är helt långsökt, för mina synpunkter om andra ämnen baserar ju sig (oftast) på egna erfarenheter, så varför skulle inte mina synpunkter om sex också göra det? Det är där den där rädslan för att bli för privat, för utlämnande kommer in. Det är synd, för precis som du säger ska man kunna prata om de här sakerna utan att behöva lämna ut sig/känna sig utlämnad.

    SvaraRadera
  4. Just det, Karolina! Men sen tror jag också man lämnar ut sig mindre än man kanske tror. Efter att jag skrivit en text som i folkmun kallades "porressän" fick jag några gånger kommentaren att jag lämnat ut mig mer än jag själv fattar. Men jag tycker inte det stämmer! Jag tror fortfarande inte att jag lämnade ut mig alls. Men det är det förstås bara jag som vet.

    SvaraRadera