I förra inlägget går jag på om hur jag vågade prata med the big L, Liv Strömquist. Nu tänker jag avslöja vad jag sa, inser att intresset är stort. Så här sa jag alltså:
"Hej Liv, du är jättebra! När jag känner mig råddig brukar jag lägga mig i ett varmt bad med någon av dina böcker och sen blir allt kristallklart."
Det är hur normaltöntigt som helst, vad ska man egentligen säga så för, Liv S vet väl om att hon är bra. Men det är så jag säger till andra andra om Liv S, tänkte att varför skulle jag inte säga så till henne då? Hon verkade inte bli sur heller, tror inte jag skadade henne på något vis. Och sen lyckades jag plötsligt bli lite svalare och mer proffsig och upplyste henne om att förlaget jag jobbar på händelsevis råkar ge ut Suffragettien city, en bok med serier av bl a just the big L och Nanna Johansson översatta till finska. Det tyckte Liv var "kul"!
Förresten har det nu varit Hollywoodmåndag igen, men fru Gunilla skrämmer mig och gör mig allmänt illa till mods. Kände mig inte alls underhållen när dottern nu i kvällens avsnitt spydde före ett sånt där hemskt barnsångcontestframträdande och man hörde fru Gunilla: "Det är bra att du spyr så slemmet kommer ut! Det är Gud som gör så att du spyr!"
En urpremiär för ett sekel sedan
5 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar