Fuckin Tori

Igår kväll: Tori Amos konsert Night of Hunters. Hade sällskap av Jögges ghost och en massa vackra damer med långa röda hår och rosa rosor i det röda håret.
Saknade själv dessa attribut, men Jögges ghost har rätt sorts hår och blommor tatuerade över hela armarna, så hon fick vara vår galjonsfigur. Jag gick i skuggan av henne.

Vad kan sägas? Kvällen var "magisk". Spöken och fantomer. Den oerhörda östeuropeiska stråkkvartetten. (Älskar stråkar, särskilt cello. Och Jögge: "Vad ska jag göra med den lilla stråkorkestern?") Befann mig högt uppe under ishallens tak, såg aldrig Tori Amos ansikte men hörde mycket bra. Såg: hennes fantastiska gospelskynke i glamourtyg som kanske var karmosinrött? laxrosa? orange? Vet ej. Färgen skiftade med belysningen.

Allt var statiskt, stiligt, noir. Och musiken.

Jag somnade en liten stund. (Sant. En del av upplevelsen.) Och när Tori Amos slutade med Tear In Your Hand och Silent All These Years blev det inre rening i form av en nätt droppe tårvätska som extremt klädsamt rann ner för en blek kind och som Jögges ghost torkade bort med sin varma hand.

Noterade, under rubriken Övrigt, att Tori Amos inte var så mycket för att prata. Hon verkade vänlig, flaxade lite med händerna (snabba händer - snabba snabba pianofingrar), talade med sin vackra röst i formulerade bågar och tycks ha en fäbless för att förråa sin apparition med ordet fuckin. Som en hyllning till henne alltså; inläggets rubrik.