Måste nu skriva det här mycket fort, tiden går och de potentiella sovtimmarna blir hela tiden färre, dessutom har det frågats om mitt nattbloggande (på en bar i Helsingfors, vid ett rött bord, av en kvinna som heter Linn).
Ekorrar i träden, det var det som skulle rapporteras. Tiotals fornnordiska ekorrar (hundratals?) i trädkronorna i eftermiddags, upp och ner längs stammarna, har aldrig förr märkt hur de kastar sig helt dödsföraktande rakt ner och bara hoppas på att det ska finnas en gren som de ska kunna haka tag i med sina små vassa klor. Har nu tagit reda på att ekorrungar ofta dör på det här sättet. De tror att de ska fixa en liten störtning men krossas mot marken.
Under de av ekorrar kryllade trädkronorna stod jag med en massa små pojkar som lekte med ett nyligen fällt träd, en av dem ville sparka boll med mig så jag sparkade boll med honom medan resten av ungarna trasslade med grenar och löv. Ekorrarna lekte och grälade rent vontrierskt, till och med de av det fällda trädet absorberade barnen undrade vad ekorrarna sa.
Nu undrar jag: Blir ekorrar per definition knäppa på hösten (sådär som fåglarna blir knäppa på våren) eller var de bara ur fas på grund av det fällda trädet eller bevittande jag verkligen en vontriersk stund?
En urpremiär för ett sekel sedan
4 dagar sedan
Det kan finnas flera förklaringar, utöver dem du redan presenterat :
SvaraRadera* Ekorrungarna stannar kvar med familjen till hösten, så ni kan ha sett vilda pubertala ekorrar som precis flyttat hemifrån.
* Ekorrarna äter faktiskt mycket svamp om hösten, ibland torkar de svamp (även om de inte har en så fin elektrisk tork som jag har)inför vintern. De glömmer ofta bort var de har gömt sin mat och får fara runt och leta. De kan bli ganska irriterade när de inte hittar sin mat.
* De har kanske ätit flugsvamp och hallucinerar?
TACK ULLA för fantastiskt svar! Visste väl att det skulle finnas nån intressant förklaring, och du kommer med TRE!
SvaraRadera