Otto hade lovat hålla föredrag på ett stort seminarium om åldrandet, konsten, kulturen och konsten. På morgonen deltog han i ett förberedande möte med några av arrangörerna som ville försäkra sig om att han, Otto, hade de rätta positiva åsikterna och sade de rätta upplyftande sakerna. Nu skulle det bli fart på 80-åringarna. Iväg med dem till gymmet! Spinning, tyngdlyftning, muskelmaskiner, anaerobiska svettorgier, bastu, stavgång. Slut på muskelförtviningen, osteoporosen, soffliggandet, i-taket-spottandet, vegeterandet, vinpimplandet, öldrickandet. Uppryckning på bred front. I toppform mot döden. Förberedelse för himlens triatlon och helvetets hinderlopp. Det gällde att dö frisk och med gott mod. (ur Ottos liv)Två hastigt förbiilande tankar apropå detta:
1. Såg en gång Claes Andersson på ett gym. Han såg uttråkad ut, satt i roddmaskinen med en bok.
2. Såg Jutta Zilliacus på tv i Min morgon idag. Hur är det möjligt att vara i sån toppform vid snart 90? "Jag är inte gammal men jag har levt länge", upprepade hon ett par gånger. Lite skäry lät det nästan? Eller kanske det bara var fräscht och roligt. Hon var snygg också i elegant glansblus. Skärpt och snabb, hörde och såg, det var så man själv kände sig som en dinosaurie där man satt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar