torsdag 29 september 2011

Fuckin Tori

Igår kväll: Tori Amos konsert Night of Hunters. Hade sällskap av Jögges ghost och en massa vackra damer med långa röda hår och rosa rosor i det röda håret.
Saknade själv dessa attribut, men Jögges ghost har rätt sorts hår och blommor tatuerade över hela armarna, så hon fick vara vår galjonsfigur. Jag gick i skuggan av henne.

Vad kan sägas? Kvällen var "magisk". Spöken och fantomer. Den oerhörda östeuropeiska stråkkvartetten. (Älskar stråkar, särskilt cello. Och Jögge: "Vad ska jag göra med den lilla stråkorkestern?") Befann mig högt uppe under ishallens tak, såg aldrig Tori Amos ansikte men hörde mycket bra. Såg: hennes fantastiska gospelskynke i glamourtyg som kanske var karmosinrött? laxrosa? orange? Vet ej. Färgen skiftade med belysningen.

Allt var statiskt, stiligt, noir. Och musiken.

Jag somnade en liten stund. (Sant. En del av upplevelsen.) Och när Tori Amos slutade med Tear In Your Hand och Silent All These Years blev det inre rening i form av en nätt droppe tårvätska som extremt klädsamt rann ner för en blek kind och som Jögges ghost torkade bort med sin varma hand.

Noterade, under rubriken Övrigt, att Tori Amos inte var så mycket för att prata. Hon verkade vänlig, flaxade lite med händerna (snabba händer - snabba snabba pianofingrar), talade med sin vackra röst i formulerade bågar och tycks ha en fäbless för att förråa sin apparition med ordet fuckin. Som en hyllning till henne alltså; inläggets rubrik.

5 kommentarer:

  1. evafrantz.blogspot.com29 september 2011 kl. 17:10

    Jag trodde att du också fått dålig service på restaurang Tori...

    SvaraRadera
  2. Gillar inte Tori Amos så mycket och hatar musikrecensioner, men den här skildringen/recensionen var så bra och innehöll exakt allt jag vill veta om en konsert, så... jag är nästan beredd att ändra mig nu. Följande viktiga ingredienser uppskattade jag mest:

    1. Beskrivningar av färger, och osäkerhet kring färger

    2. Tårar och beskrivningar av dessa

    3. Östeuropeiskt

    4. Toris flaxande med händerna (imorse blev jag väckt av en mörkbrun mal (gigantisk), som flaxade lika högljutt som en fågel! Det var otäckt och mycket spännande. Flaxande i alla dess former är fantasieggande), eller dina ord om detta

    SvaraRadera
  3. Ja, just det. Fucking Tori! Patetiska jag grät nog igenom hela upplevelsen. Det var den tyngsta jävla konsert jag någonsin varit på, även om man fick sitta. Att möta alla sina demoner och änglar samtidigt var nog en tung upplevelse. Men ack så fin! Och jag måste nog säga att den damen är nog så jäkla bra med det där pianot att huhhuh... och rösten som bara bär och bär och jaaa... allt....

    SvaraRadera
  4. Eva, aj att Tori har dålig service?

    Lovisienstadt, tack! Suger i mig din kommentar som nektar. Gud den mörkbruna malen, är endast van vid små malar/nattfjärilar som iofs är stora men inte så stora som din bruna. Och de kastar sig mot fönstren i små dunsar. Mediumskräck!

    Jolin, blir nästan avundsjuk på ditt tunga förhållande till Tori. Mitt baserar sig främst på Little Earthquakes, så det vara tåratungt bara på slutet. Men då slog det hårt. Har du hämtat dig än?

    SvaraRadera
  5. så småningom börjar det lugna ner sig. tack för omtanken!

    SvaraRadera