lördag 10 september 2011

Finheten i världen och i språket

Allt så fint idag! Divaland i solsken, Nora Hämäläinen som skrivit en briljant essä i Ny Tid (ska strax citeras) i lekparken (= behövde inte skriva i hennes logg på Facebook och stalka henne utan kunde stå där i solen i parken och göra det), glada rena barn, pojkpussar, tågresa till mytiskt landskap i sikte.
Fick dessutom ett sms på norska och fylldes av en mjuk känsla vid ordet "lunsj". Det är kanske mitt favoritord i världen,


lunsj.

3 kommentarer:

  1. Jag är töntigt svag för norska. Blir lika till mig och mjuk och varm inombords när människor pratar/skriver på norska som andra människor blir av hundvalpar och kattungar.

    SvaraRadera
  2. Ska vi bestämma att vi bara talar norsk sen när vi träffas över lunsj?

    SvaraRadera
  3. Det høres ut som en god plan. Det vil være en morsom lunsj da. (copypastade lite ur saker mina norska vänner skrivit. Ska plugga lite mer inför lunsjen)

    SvaraRadera