Vänner av romaner, som jag, anser ofta att den allra största autenticiteten uppnås i romanform. Med romanfigurer kan man både acceptera deras mänskliga iscensättningar och röja dem, samtidigt.
Personligen hoppas jag att det ska förbli så. Jag vill naturligtvis fortsätta läsa självbiografiska böcker, bloggar och texter och utgå från att de är ärliga och dokumenterande, fast inte nödvändigtvis uttömmande.
Men jag vill också att romanerna och pjäserna ska fortsätta vara de mest autentiska verken -
(Klipper där för är inte helt säker på innebörden i textens sista sats.)
För övrigt - och det här är ett helt annat spår - fick jag igår höra att man får vackra händer av att rensa strömming. Råkar någon veta mera om den saken? När jag frågade om ursprung fick jag veta att det var en gammal hushållslärare som sagt så, och "har du inte märkt?"
Det rimmar illa
2 veckor sedan
Jag har också hört det, tror faktiskt att min mamma brukade säga så. Själv har jag märkt att man får händer som luktar fisk! Däremot är det supergott med stekt strömming och potatismos.
SvaraRaderaUlla, tänk, jag har märkt precis samma! Men det där med lena händer, är det månne de små benen som utgör en förnämlig peeling?
SvaraRadera