Namnsdagsgåvan

Alexis firar namnsdag idag i den finlandssvenska kalendern, det är även flaggdag, Aleksis Kivi-dagen, den finska litteraturens dag. Samtliga gratuleras.
Har faktiskt aldrig tidigare märkt att namnet Alexis finns i den finlandssvenska namnsdagskalendern. Lite Dynastin över det, n´est pas? Det är en fröjd att få associera Aleksis Kivi med Alexis Colby en dag som den här.

Fick ett guldarmband i arv igår, det var min mormors medan hon levde. Armbandet är från femtiotalet och mormor fick det i namnsdagsgåva av sin make, min morfar således. I armbandet finns graverat min tvåspråkiga mormors svenska förnamn - förfinskat. Namnet (i förfinskad form) är även mitt eget mellannamn, och denna lilla legering av släktskap, förväntningar, tidsanda och språkpolitik tycker jag är extremt värd att bära i guld på vänster handled.

Tycker också att det är extra fint att smycket är just en namnsdagsgåva istället för något så pompöst som en födelsedagsgåva och har för mig att det är just den äldsta generationen som värnat om den stiliga traditionen med namnsdagar. Sen läser jag på Wikipedia:

Seden att fira namnsdag uppstod i den tidiga kristna kyrkan närmast i syfte att minska betydelsen av födelsedagsfirandet, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit. Att fira dopdag och namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet".

Ack.
Men så återfår jag namnsdagsglädjen när jag påminns om det här:

Traditionellt användes namnsdagarna istället för datum för att lättare komma ihåg när olika händelser på året inföll. (Speciellt viktigt var detta för jordbrukare, som visste vid vilka namn olika potatissorter skulle sättas, rågen skördas eller höet tas in.)

Skönhet, tradition och funktion. Gillar sådant.