Från plasthaggan till folket

Jag sär att galonkläder tar kål på den gladaste av morgonsångare. Förvandlades imorse på ett Jekyll/Hyde-sätt från glad moder i pyjamas till svettig inplastad häxa. Mina slutligen likaledes inplastade barn var lika glada hela tiden, men jag måste säga att jag hade en stark upplevelse av att bli aktivt motarbetad av dem.

På metron hostar folk som om de var mutade av lungförbundets promoavdelning. Jag sär, som varje höst: Människor, kom ihåg att fånga upp era baciller i en näsduk eller i armvecket, ej i handflatan!

Satt alltså där i metron, blek och slutgalonad, tillsammans med Stefan. När han berättade om hur han blev utnämnd till tomatexpert på tv mindes jag att jag i min väska hade ett läppstift i färgen Monte Carlo.

Så hukar man här, med spänning och spel på mund. Alltid något.