Iscensatt liv, strömmingshänder

Dagens lösen är Sylvias bloggkrönika Kom kom till mitt iscensatta liv. Så här låter det där, till exempel:

Vänner av romaner, som jag, anser ofta att den allra största autenticiteten uppnås i romanform. Med romanfigurer kan man både acceptera deras mänskliga iscensättningar och röja dem, samtidigt.

Personligen hoppas jag att det ska förbli så. Jag vill naturligtvis fortsätta läsa självbiografiska böcker, bloggar och texter och utgå från att de är ärliga och dokumenterande, fast inte nödvändigtvis uttömmande.

Men jag vill också att romanerna och pjäserna ska fortsätta vara de mest autentiska verken -

(Klipper där för är inte helt säker på innebörden i textens sista sats.)

För övrigt - och det här är ett helt annat spår - fick jag igår höra att man får vackra händer av att rensa strömming. Råkar någon veta mera om den saken? När jag frågade om ursprung fick jag veta att det var en gammal hushållslärare som sagt så, och "har du inte märkt?"

Holt och Bjon talar

Den norska juristen och författaren Anne Holt skriver under rubriken "En gång var han en annan" om terrorattackerna i dagens DN:

I dessa dagar talas det vackert om närhet, sammanhållning, omsorg och kärlek. Sanningen är att det finns tusen och åter tusen i Norge som aldrig märker något av detta.

Sanningen om Norge är att allt fler hamnar utanför. Allt fler blir psykiskt sjuka. Allt fler blir kriminella. Många invandrare känner sig alienerade och utstötta. Norge blir – i någon av våra många fasetter, så som alla länder är kalejdoskop av mångfald – ett mer slutet samhälle. Vi är helt enkelt inte så nära varandra som vi hävdar dessa dagar. Vi är långtifrån så egalitära som vi påstår. Kärleken till varandra, som nu blir så tydlig och viktig, är dessvärre alltför frånvarande för alltför många, alltför ofta.
Erkännandet av detta gör inte terroristens brott mindre. Anders Breivik har skulden, han och ingen annan, för fredagens oerhörda katastrof. Sådan han framstår i dag, 32 år gammal, förtjänar han alla de karaktäristiker han blir föremål för. Jag håller dock hårt på detta enda, detta allt överskuggande viktiga: En gång i tiden var han en annan.

Läs hela texten. Det är, tror jag, den här typen av tankegångar vi skulle ha behövt redan efter Myyrmannibombaren och allra senast efter de två skolskjutningarna i Finland, men bättre nu än aldrig. I konstaterandet "en gång i tiden var han en annan" ligger nämligen tanken att det - ja, faktiskt - kunde vara vem som helst som blev den där galningen. Vem som helst av oss, t ex jag. Eller du, för all del. Läs texten, vi behöver alla kloka resonemang.

Det är också en fröjd att se hur Sylvia Bjon på Zeitgeist argumenterar mot användningen av begreppet "mångkulturalism":

Rasisters bruk av ordet ”mångkultur” är alltså en avvärjningsmanöver för att dumskallar inte ska upptäcka att det handlar om rasism, om att man ersatt ordet ”ras” med ordet ”kultur”, och kommer undan med det.

Läs hela den också, gott folk.