Svenska dagen firas idag alltså. Här hissas flaggan med glädje. Det gotiga från igår är blott ett minne, nu är man rosig och rufsig i gråvädret.
Ska småningom träda tillbaka i nuförtin men först vill jag prata lite snabbt kring hur fin jag finner Modersmålets sång som Johan Fridolf Hagfors skrev 1898: Den äger viss mäktighet och balanserar precis på gränsen mellan lite för mycket patos och på riktigt, kraftigt bra. Vi brukar ha den som snapsvisa, och då ska ni veta att vid vårt bord är snapsen inget att skämta med. Brödet, snapsen, fisken.
För den som inte kan sången utantill/ aldrig hört om den/ annars bara vill njuta -
Modersmålets sång:
1.
Hur härligt sången klingar
På älskat modersmål!
Han tröst i sorgen bringar,
Han skärper sinnets stål.
Vi hört den sången ljuda
I ljuvlig barndomstid,
och en gång skall han bjuda
Åt oss i graven frid!
Du sköna sång, vårt bästa arv
Från tidevarv till tidevarv,
Ljud högt, ljud fritt från strand till strand
I tusen sjöars land!
2.
Vad ädelt fädren tänkte,
Vad skönt de drömt en gång,
Det allt de åt oss skänkte
I modersmålets sång.
Hur våra öden randas,
Den sången är oss kär.
Vår själ i honom andas,
Vår rikedom han är!
Du sköna sång, vårt bästa arv
Från tidevarv till tidevarv,
Ljud högt, ljud fritt från strand till strand
I tusen sjöars land!
Hur härligt sången klingar
På älskat modersmål!
Han tröst i sorgen bringar,
Han skärper sinnets stål.
Vi hört den sången ljuda
I ljuvlig barndomstid,
och en gång skall han bjuda
Åt oss i graven frid!
Du sköna sång, vårt bästa arv
Från tidevarv till tidevarv,
Ljud högt, ljud fritt från strand till strand
I tusen sjöars land!
2.
Vad ädelt fädren tänkte,
Vad skönt de drömt en gång,
Det allt de åt oss skänkte
I modersmålets sång.
Hur våra öden randas,
Den sången är oss kär.
Vår själ i honom andas,
Vår rikedom han är!
Du sköna sång, vårt bästa arv
Från tidevarv till tidevarv,
Ljud högt, ljud fritt från strand till strand
I tusen sjöars land!
Jag, som är gammal folkskollärare, höll jag på att säga, kan givetvis Modersmålets sång (och alla andra finlandssvenska stamsånger) utantill vilken tid som helst på dygnet.
SvaraRaderaGåshud!
Skönt att höra att vi är fler som håller ställningarna! Hyllar folkskollärarhållningen i ur och skur.
SvaraRaderaHär är en till som kan den (och andra) utantill. Sjöng den senast i slutet av sommaren i de norska fjällen inför förvånade åhörare. Och en skock får.
SvaraRaderaReflektion.
SvaraRaderaKan förstås sången utantill. (Din gudson var förresten chockad över att hans klasskamrater inte kunde den)
Men nu då jag läser den som text reagerar jag på ett ord. Nämligen. Ordet Han. Det här är nog ingen kvinnosaksfråga för mig, men för mig är nog sången en hon om det skall ha något kön?
Mitt hjärta sväller av stolthet över min gudsons bildning!
SvaraRaderaMen du har ju rätt i att det är skumt med "han". Dessutom är det ju snack om "fädren" som drömt och tänkt och skänkt så ädelt, tycker nog salig Hagfors missat lite i balansen där.
När vi högtidssnapsar ihop nästa gång byter vi ut "han", tycker jag. Kanske till "hen"? Ehehe.