Medan hon mäter upp kaffe i bryggaren beslutar hon att nu ska denna Barbro Andersson avdemoniseras. Hon är allför vanlig för att duga till djävul. Men genast faller det henne in hur banal ondskan alltid är. Dess lilla syster, moster och kusin är alltid elakheten. Frågan är om den inte också är dess mamma. Den lever sitt liv på varje skolgård och varje mingelparty. Den roar sig, den trivs.Stycket avslutas med en mening som jag inte tycker gör helheten rättvisa, så jag utövar här självsvåldigt redaktörsvärv och lämnar bort den. Den som är nyfiken hänvisas till den utmärkta romanen Kerstin Ekman: Grand final i skojarbranschen, s. 149 f.
Det rimmar illa
6 dagar sedan
Fenomenalt intresseskapande stycke! Jag är halvvägs ut genom dörren på väg till biblioteket redan.
SvaraRaderaBra! Glad att stycket uppskattas!
SvaraRadera