Humöret är gotigt; allhelgonastämning. Nakna träd med svarta grenar, kajorna i sjuka björken tiger, luften stilla, havet grått som askan, strömmingarna döda och glänsande i vita lådor. Vi rensar med mjuka fingrar.
Har besökt gravgården (den oriktiga finlandismen). Tänt ljus där. Kommer säckmörkret. Det lägger sig över huset där vi sitter med våra kristallglas. Vi höjer glasen, de gnistrar mot ljuskronan. Vinet är förstås som själva blodet, varmt och mättat.
Och vilka är alla allvarstyngda på bilden? Och hon som ser rakt in i kameran och ler?
SvaraRaderaJa, en skål för livet!
Nere till vänster ser exakt ut som redaktör Friman!
SvaraRaderaUlla, det är min morfar (han med kamningen där i mitten) och alla hans syskon. Den blonda som ler kanske redan vet att hon kommer att flytta till Florida? För det gjorde hon.
SvaraRaderaSara: Ja! Nere till vänster har donerat sitt face till mig med hjälp av genetik.
Underbar bild, jag älskar gamla foton! Och snyggt hårsvall din morfar hade. Jag noterade också likheten med damen nere till vänster. Vilket år är bilden tagen?
SvaraRaderaTänk den tid då herrarna var kammade så där ... Bilden är tyvärr inte daterad och albumet är nyligen upphittat i ett dödsbo, men det borde rimligtvis vara 30-tal.
SvaraRadera