tisdag 8 november 2011

Förbjudna gåvor

Inför den såkallade presentsäsongen vill jag passa på att å det strängaste varna för två gåvor:

1. Det uppenbart vidriga spelet Isäntä vs. Emäntä. For our Swedish readers: Husfar vs. husmor. Ur tillverkarens beskrivning: "Äntligen ett spel som gör klart vilket kön som är bäst! Mätningen sker bl a genom att granska hur en slagborr sitter i en kvinnas hand och hur väl mannen känner till märken och modeller på sanitetsbindor. Herr- och damlagen tar sig fram på spelbrädet genom att svara rätt på frågor om det motsatta könets värld."


2. Boken The Lost Art of Walking av Geoff Nicholson. Titeln är bedräglig i kraft av sin härlighet, alltså, att vandra är ju kanske det bästa som finns. Men låt er alltså inte förledas. Läs istället - med fördel och helt gratis - den uppiggande raptus boken framkallade hos Lindman. Hon skriver: 

Nicholson vill framstå som en smart, beläst (betoning på beläst) kulturkille som månar om att inte vara alltför tyngd av livets allvar. I boken kopplar han några lustiga personliga anekdoter till de stora Författarnas Strövtåg. De Stora Författarna är alla (hittills) män. (Nicholson definierar det manliga gåendet som att glutta på kvinnor.) Det är något med den här boken som gör mig förbannad. Det är så klart dels en sexistisk ton som går igen. Men det är kanske framför allt en viss typ av hållning till Bildning, en inställning till vad det betyder att skriva en lättsam Bildad bok riktad till Vanliga Joe. Genom att nämna en massa författare och deras drulliga gåendestories skapar Nicholson ett allmänt gemytligt samförstånd i boken. Kulturgubbarna och killarna spankulerar tillsammans liksom i en ledigt charmerande rytm. Visst är livet lite tokigt, grabbar?! Och här går man! LOL! Låt mig citera Byron...

Således: Istället för prilligt krafs av typen ovan kan man ju ge en gåva via till exempel Rädda barnen.

5 kommentarer:

  1. Okej, det där spelet fick mig att vilja spy lite. Tack för den. Av nån anledning fick det mig också att koppla till Renny Harlin och Tarja Smura (hette hon faktiskt så???) à la tidigt nittiotal. Varför vet jag inte, men så blev det. Hmmm.

    SvaraRadera
  2. Å hu. Det spelet ger också mig rysningar. Hoppas jag aldrig behöver se, än mindre spela det.

    SvaraRadera
  3. Karin, jag tycker inte din association är för långsökt. Och tack för påminnelsen, hade saligen glömt Harlin och Smura.

    Och hoppas du aldrig behöver träffa folk som spelat det, Malin ...

    SvaraRadera
  4. Får jag fråga hur du ens hört om det här spelet? För övrigt hoppas jag att det snart också görs en barnversion av den, så barn också så tidigt som möjligt får lära sig det här. Äsch, vad fan. Jag börjar tillverka ett sånt själv. Det kan man säkert förtjäna en förmögenhet på!

    Jolin

    SvaraRadera
  5. Du får så gärna fråga! I Tarjoustalos reklamblad. Spelet kostar endast 22,95 hos dem.
    Bra idé med barnversionen där Jolin, garanterad succé! Tänk så sött och roligt!

    SvaraRadera