Mindre tjusig var jag när jag klockan sex blev väckt av gräsligt pigg fyraåring som ville ha "överraskningar från mammas jobbresa". Min fortfarande brittiska klocka visade då fyra, men det var dåligt med pardon.
På den vägen är jag, luddig och fin på jobbet. Men faktiskt mycket stimulerad. Vad är det som gör att polletterna tenderar trilla ner när man är borta från sin vanliga miljö? Nånting är det. Det är som om förvirringen skulle frigöra tanken.
(Nu minns jag nånting som jag läst om att man blir dummare av att alltid göra saker på samma sätt, att det lönar sig att variera sina mönster. Och jag som gillar rutiner -)
Puh alltså, lite grusig, och svaghetstillstånd skapar grogrund för småfånigt patos. Bläddrar i min anteckningsbok och hittar följande citat av en Ros Wesson som talade på Londonmässan apropå vad applikationer kan göra för bokbranschen:
We believe that we have the capacity to redefine the book, reinvent publishing, and forever transform the act of reading.
Å vad fint det låter. Fast det kanske bara är för att det är på engelska.
Ja varför är det så att saker lätt låter finare eller visare på engelska trots att engelska ibland känns urvattnat p.g.a. all hollywoodisering, och trots att jag är väldigt förtjust i mitt modersmål?
SvaraRaderaOCH engelska är dessutom otroligt snyggt i tryck! Men det tror jag har att göra med att många typsnitt är gjorda med tanke på engelskan.
SvaraRadera