Lifvets källkritik. Andra fina salonger.

En tv-guru, Matt Locke, som talade på mässan nämnde att de på hans firma märkt att tittarna har tappat kollen på vad som är fiktion och vad som är verklighet. Folk skriver t ex beundrarbrev till karaktärerna i tv-serier, inte till skådisarna. Han sa att man visserligen kan tycka att det är oroande att folk inte vet skillnad mellan saga och sanning, men att det också betyder att publiken måste "bjudas in", de ska få "något extra". Detta alltså under rubriken "The Art of Immersion: How the Digital Generation Is Reinventing the Art of Storytelling". 
Det här är säkert roliga grejer, det är ju trevligt med illusioner och sagor. Men för mig har grunden till det mesta ändå alltid varit att det är mycket viktigt att veta vad som är fiktion och vad som inte är det. En livets källkritik som nu, när det finns mer och mer fiktion och när fiktionen ledigt rör sig mellan medier, är viktigare än nånsin.


Det känns lite gammaldags att hålla på och försvara sånt här. Men jag tycker ändå det är viktigt, för vad händer med folk om de inte vet hur de ska tackla fiktion? Det måste väl leda till nån sorts lite läbbig gränslöshet?


Här sitter man nu då i fina toppen. Jag ska försöka hitta ett par personer som befinner sig nånstans i staden, och senare ska jag till en mycket cool förlagsfest som jag haft turen att bli inbjuden till. Tog en titt på lokalen på deras webbplats och kan lugnt säga att jag aldrig varit på ett sånt ställe förr. 
Igår var det danska ambassaden i ett hus ritat av Arne Jacobsen. Högt uppe på en balkong med utsikt över staden och en park stod vi med våra gintonics - ikväll är det Edgar Allan Poe över konceptet.


Tur att mitt hotellrum är så sunkigt, annars skulle jag ju kunna börja tro nåt.