Sannfinn tur-och-retur

Livet skapade en perfekt dramaturgisk båge som började på morgonen i metron och avslutades på hemvägen.


På morgonen delade vi metrovagn med ingen mindre än den färska riksdagsledamoten Kike Elomaa (Sannfinländarna). Hon var helt välsminkad och beskedlig och såg glad ut, det var inget mer med det.
Men på hemvägen, då vi råkade åka tillsammans hela familjen - två vuxna och två barn - blev det lite äckligare bullar. Fräscha gubben med ölburken provocerades plötsligt till funderingar, han. "Nog är det underligt, i nio år läste jag tvångssvenska men inte har jag lärt mig ett ord. (...) Ett konstigt språk den där svenskan. (...) I nio år örd örd (...)


Vi tog till passiva taktiken, ignoreringstaktiken, men det var rätt pinsam stämning i vagnen. Barnen undrade lite misstänksamt vad det var med gubben. 


"Ja fy, underligt språk, inte fan kan en finne förstå sig på det. (...) I NIO ÅR läste jag det i skolan men inte förstår jag nåt."


Då fick en man intill nog, han sa, på sin utmärkta, inlärda svenska: "Du borde kanske ha varit en bättre elev."


Men när nu gubben med ölen hade kommit in på ett bekvämt spår kunde han väl inte förmå sig att sluta. "JA MAN UNDRAR varför vi här i Finland ska behöva lära oss det där språket, de är nog skickliga på att lobba de där svenskarna ..."


Mannen intill: "Nå det beror ju sen på vår historia, sov du på historielektionerna också?"


De två männen råkade stiga av på samma hållplats sen och vi hörde ölgubben mopsa upp sig mot den andra mannen ("Jaha hördu språkprofessorn ...").


Två reflektioner med anledning av detta:


1. Efter riksdagsvalet har det blivit salongsfähigt att vädra sitt hat mot finländare som talar svenska. Attityderna och åsikterna har förstås funnits hur länge som helst, men nu har de som  har störst aversioner stöd i något som de ser som konsensus. Då är det lättare att öppna käften.


2. Det finns också finskspråkiga som inte tycker att det är så jättestörande med finlandssvenskar och som uppriktigt tycker det är pinsamt och dumt när aversionerna vädras. Det är skönt att märka.


Och ja, sen ännu en tredje sak:
Om ölsnubben (55+) inte visste hur det kommer sig att nån själ talar svenska här i landet, så undrar jag hur de som går i skola nu ska kunna begripa det. Det lär nämligen vara så att man i skolorna inte läser Finlands historia före 1809 längre. Och då blir det hela onekligen en smula höljt i dunkel.