Hjärtat fortsättningsvis. Spindeln i örat.

Ok, det här låter kanske posörsmärkligt men lyckades med konststycket att internalisera valresultatet i själva kroppen så pass att jag mått dåligt - på riktigt dåligt, inte spydåligt men alltså dåligt med hjärtklappning och kalla händer - hela dan. Det kändes delvis kvinnligt på ett trist och könsstereotypt vis men lyckligtvis också lite sirihustvedtskt.


Jag är en sån som reagerar "med hjärtat". På grund av denna fina fullblodsegenskap fick jag gå med blodtrycksapparat i ett dygn redan när jag var blott späda 26. Resultatet var att min puls är som den är, att det är en egenskap. Nån reagerar med magen, en annan med hjärtat, en tredje pallar inte mentalt, en fjärde blir alkis, en femte drar på sig alla ovannämnda ok.


Det som också hände idag var att jag även denna speciella dagenefterdag åkte metro tur-och-retur med mina två små, svenskspråkiga, pratglada (och på returvägen rätt speedade) barn. Blev självklart helt fixerad vid vad folk tänkte. Fyraåringen håller just nu på och djupdyker i siffror och bokstäver, det är ju lätt för vilken som helst virrpanna att börja häckla. Alla har dock hållit sig än så länge och stämningen har inte varit aggressiv.


Om fysiken ännu: Tog ett bad mot "svarta spindeln i örat" - den spänning i nacken som ger öronvärk. (Nån annan som har den? Jag har ibland på allvar trott att jag har en svart spindel i örat och jag har inte ens spindelfobi. Det känns alltså som en spindel som klänger sig fast i innerörat men är nån muskel som spänner.) Fick sen två glas äkta champagne av idrottsliga skäl - Heja IFK, absolut, spindeln är väck - och ska nu sitta i sängkontoret en liten, liten stund innan sömnen som är en gåva i Finland och världen år 2011.