Goes Londres.

Hej, nu är salongen i London för bokmässan här börjar imorgon.
Varsågod och slå dig ner på den heltäckande mattan i mitt enkla minimala rum med utsikt över tegeltak på duvornas bakgård. Fast sätt dig inte på fläcken, där är en jäkligt suspekt stor fläck på mattan, en jäkligt stor och läbbig och på ett dåligt sätt fantasieggande fläck. Äh, jag kan sitta på mattan, sitt du här i sängen.


London är ohyggligt vackert just nu; träden har exploderat i blommor och grönt, det doftar. Jag har legat på gräsmattan under ett blommande träd i Hyde Park (tack Karin C för tipset)! Ännu igår stod jag i snömodd, blev våt om byxbuntarna på vår gård hemma och sparkade ivrigt med gummistöveln i en dyblöt fläck som hade lite gräs på sig. I London är det finsk sommar och jag har ätit massvis av dumplings på trevliga Ping Pong i Notting Hill (tack Hanna för tipset!)


Natt på hotellet. Det knarrar i väggarna. Hotellvibbarna. Skulle de vara så starka i en viss typ av hotell om man inte hade sett The Shining? Eller har alla hotell av den här viktorianska typen den här stämningen? Smala korridorer, dämpade steg, tunna dörrar. Om jag levde nånstans i ett tidigare liv så var det inte här, men jag har förstått att många känner sig väldigt hemma i brittiska miljön. Jag gillar den också, men jag är en främling här. Nån engelsman var jag inte om jag fanns förr, det vet jag bestämt.