Förra veckan var det en grupp föräldrar som skrev en viktig Hbl-insändare om att de är oroliga för kvaliteten på dagvården i Helsingfors. I går, söndag, fick de svar från två håll. Ett svar kom från ett daghem i Grankulla där allt är jättebra, personen som skrev jobbar själv där och inbjöd de oroliga Helsingforsföräldrarna till ett besök på Grankulladagiset för att bekanta sig med hur dagvården fungerar när den är som bäst. Det är fint att de har det bra i Grankulla men varför det är föräldrarna som ska göra studiebesök där förstod jag inte riktigt.
Det andra svaret kom från Eva Hannus i Helsingfors, som i korthet tycker att det ska finnas flera hyggliga alternativ: "Hur som helst kan vi inte acceptera vare sig dålig dagvård eller brist på valfrihet", skriver hon. Det kan vi väl kanske alla skriva under men sen tyckte jag ändå att Hannus egen åsikt verkade vara att det är bättre att ha barnen hemma och då kände jag mig genast påhoppad, samtidigt som Hannus menar att normen är att man är två heltidsarbetande föräldrar. (Jag tycker det verkar vara normen att kvinnan är hemma en längre tid, men det kanske beror på horisont.)
Så, till kärnan. Barnen hemma eller på dagis, alltså. Den frågan. Det är mycket känslor och ömma samveten i diskussionen, det är som om alla hade en känsla av att just de gör lite fel eller att nån annan tycker att de gör fel och att de därför måste försvara sig. Själv hoppas jag i taket varje gång nån kommer med mat-på-bordet-argumentet, dvs ni har barnen på dagis, får ni inte mat på bordet annars?
Jag tror att ytterst få organiserar sitt liv enligt att de ska ha råd att ha den-och-den-bilen.
Det är många faktorer som ska tas i betraktande och varje familj har sin egen uppsättning faktorer som bidrar till det arrangemang som passar dem bäst. Alla, alla, gör sitt bästa. Det är min uppfattning.
Poängen här är i alla fall denna: Vilken tur att vissa kan/väljer/vill vara hemma med sina barn länge, annars skulle den redan ansträngda dagvården blir orimligt överbelastad. Och vilken tur att andra föräldrar jobbar, annars skulle jämställdhetsläget, arbetsmarknaden och nationalekonomin förskjutas på ett alarmerande sätt.
Så jag föreslår att vi slopar detta med att granska varandras arrangemang och koncenterar oss på strukturerna, beslutsfattarna, fördelningen, pengarna och samhällets prioriteringar. Det i sig är jäkligt krävande, om vi föräldrar bankar på varandra blir vi trötta i onödan.
En urpremiär för ett sekel sedan
4 dagar sedan
Bra skrivet! Man får genast ett behov av att försvara sig när den här diskussionen dyker upp. Men det är ju som du säger olika hos alla, och är också övertygad om att folk själva vet bäst om vad som är bra i deras egna familjer. Jag har själv lite svårt att tro att det är så illa på dagis (vårt funkar ju fint, kan inte säga något om något annat dagis). Om man som förälder är väldigt missnöjd med den dagvård man valt, så borde man väl rikta sin kritik dit, eller byta...
SvaraRaderaJag tror alltså kvaliteten på daghemmen varierar mycket och jag tror föräldrarna som skrev till Hbl mycket väl kan ha fog för sin oro. Men det betyder inte att dagvården ska monteras ner, utan tvärtom utvecklas. T ex tycker jag att de i Sverige verkar ha en inställning som handlar om att dagis är en pedagogisk verksamhet, en utvecklande instans, medan vi här i Finland tänker mera att dagis är en förvaringsplats. Bara ett intryck, kan ha fel.
SvaraRaderaTack för den! Jag har aldrig tänkt det från den vinkeln att det är bra för sammhället med båda två. Man blir ju lite blind av att stirra på sina val från så nära håll. Samtidigt som jag vill göra det bästa för mina barn är jag ju glad att jag faktiskt har möjligheten att välja.
SvaraRaderaPå dagisfronten finns nog mycket att förbättra. Det är klart att det är skillnad på ställe och ställe, men hur många föräldrar vet på riktigt vad som händer på deras dagis? Man vill ju givetvis tro på att ens barn är på ett tryggt och bra ställe, och ställer kanske inga frågor? Som det kom fram i insändaren så känner man sig så lyckligt lottad att ens få en plats att man inte vågar ställa krav. för vad är bättre, ett halvbra dagis nära eller ett bra dagis en timme bort?
Och fua, tänk att det ska vara så ängsligt allting! Finns det månne nån som bara tutar och kör, vet att valet är rätt, att hela pusslet är rätt lagt ...
SvaraRaderaSen tror jag också det kan vara farligt om vi bara pratar om dagis i termer av problem, även om problemen måste i dagen. Det är väl som vanligt frågan om visioner, vad vill vi ha för slags samhälle och vilken typ av dagis vill vi ha där? Eller ska vi ta bort dagis och sen ta konsekvenserna av det?