När jag var på väg att lämna parken efter att ha lämnat ungarna på dagis upptäckte jag en liten flicka som låg bakom skulpturen vid porten. Hon bara låg där med halvslutna ögon helt ensam.
"Hej, är allt bra?" frågade jag på finska (i parken finns svenskspråkiga, finskspråkiga och franskspråkiga barn så det är bara att chansa).
Flickan svarade inget, bara tittade upp på mig lite fladdrigt.
"Är allt okej med dig?"
Fortfarande inget svar. Jag började se mig om efter dagispersonal som kunde tänkas ha ansvaret för flickan.
"Emma", sa hon.
"Heter du Emma?", sa jag, fortfarande på finska och oroligt, "Ska du inte stiga upp?"
Då kom en fyraårig tjej som jag känner till gående med bestämda steg och jag fattade att den liggande flickan var svenskspråkig och inte hade begripit vad jag snackade om.
"Vi leker att vi sover", sa den kända tjejen. Så satte hon sig ned bredvid Emma, pajade henne över huvudet och sa. "Sov nu."
Och Emma, hon sov.
Telis kök
4 dagar sedan
det är just såna skumma lekar mina barn kan leka. Ena står stel som en pinne på en bänk och vägrar svara på tilltal tills den andra kommer och säger nåt i stil med "klart hon inte pratar, hon är en mjölktölk i butikshyllan. Ser du inte?" Som om det är det mest självklara i världen. Jaha.
SvaraRaderaDet där är ett helt okänt fenomen i min värld! Faktiskt. Mycket fascinerande.
SvaraRaderaDet är så fascinerande, för det är ett helt okänt fenomen i min värld detta! Lekarna ser helt annorlunda ut ...
SvaraRadera