måndagen den 16:e maj 2011

Hockeyfrigiditeten

Jag kände ingenting inatt när Finland vann hockey-VM och fick nästan lite panik för det. Alla, också "de som inte intresserar sig för hockey annars", påstås bli upprymda av VM-hockey med Finland i finalen. Och folk blev ju det, alla jag pratade med var förväntansfulla inför matchen, och på Twitter och Facebook skrek den samlade bekantskapskretsen av glädje.
Inget fel med det, men det var en märklig känsla att verkligen inte bry sig. En hel nation i lyckorus och själv är man den frigida och tråkiga stämningssabbaren.

Jag tycker alltid det är trist att titta på sport, men den här gången har frigiditeten säkert också att göra med att allt nationalismrelaterat just nu efter riksdagsvalet har en hårdare klang än vanligt. Det och det och det landet - å alltså, släpp. Retoriken liksom: ge stryk, hacka, besegra, slå. Såg ni de där tjejerna som var utspökade i violetta tighta klänningar och höll upp brickorna med medaljer på? Superfrigid blev jag. Killarna spelar och slåss - tjejerna har bröst och hår. (Ni tycker jag är fånig som hänger upp mig på det? Får man inte bara ha lite kul? Vad är det för fel på att tjejer är snygga? Får man inte vara bra på sport?)

Och firandet som urartade i rasistiska påhopp på stan. Testosteronhorror. Aggroglädje. Hacka, slå, stryk satan. Kläderna av. Finska flaggan. Vi är dom som slåss. NI ska ut och kuken ska in.

Det är fint att Finland spelar fin hockey och jag bugar mig i stoftet för alla som är bra på det de gör, också för de spelare som blev världsmästare i natt. Men den andliga rekvisitan och våldsstråket - spare me. Så galet osexigt. Det kan inte ha varit menat så här.

17 kommentarer:

  1. Nej, du är ju inte den enda stämningssabbaren. Vi är åtminstone två.

    Men usch när du sen ännu sätter in det hela i det här sammanhanget. Man börjar ju må illa och ännu mera antisport.

    SvaraRadera
  2. "Killarna spelar och slåss - tjejerna har bröst och hår."

    Funderade på precis samma sak igår... kände mig nästan glad att jag inte befann mig i en större by igår, var firandet skulle ha fortsatt på stadens gator och torg. Istället kunde jag och familjen i lugn och ro sitta och kolla på matchen och sen var det bums i säng.

    Bra skrivet!

    SvaraRadera
  3. Jag har varit så engagerad att jag t.o.m. missade brösten och håret... sov glatt igenom det fantastiska Shang-ri-la, som så många tydligen har upplevt.
    Och torrboll som jag är funderade jag vid morgonnyheterna på om det bara är möjligt att visa fulla människor som firar och är lyckliga över segern. Det är ju kanske inte den bild jag vill att mina döttrar ska få av idrottssegrar. Nå, men som jag sade. Jag är ju säkert bara en torrboll.

    SvaraRadera
  4. Jag är där med er. Hörde att det tydligen gick bra för Finland då grannarna hurrade så våra fönster skakade. Sedan kom Magnus hem och viskade 5-1 eller 6-1. Minns inte så noga.

    Bra analyserat det där med att ens ointresse kan ha nåt med obehaget för det supernationalistiska att göra.

    SvaraRadera
  5. jag är också med. och för mej har det definitivt med det hårda, aggressiva, fördömande klimatet i det här landet att göra. jag har ingen anledning att säga "hurra" och "finland" i samma mening.

    SvaraRadera
  6. jag är också fullkomligt hockeyfrigid. men jag blir på något sätt berörd (och just förbryllad) av att folk blir så berörda.

    SvaraRadera
  7. hälsningar Malin, alltså!

    SvaraRadera
  8. nå fast av det där leijonan karjaisu-superfinland-stuket blir jag ju då INTE berörd. malin

    SvaraRadera
  9. Här är en till smått frigid, och du formulerade det så bra! Visst är det fantastiskt att människor kan bli så skickliga på något, och rörelsens glädje och skönhet osv. jag gillar sport, men egentligen mest när jag får göra det själv. Gillar att se skickligheten hos andra och visst kan en idrottskamp vara dramatisk. Och jag kan nog unna folk glädje över vinsten, ibland behövs det karneval... men denna glädje som nu kommit ut verkar inte sund. Så mycket aggression blandat i det. Alkoholstinkande folk på bussen idag som luftade aggressioner öppet i sina mobiler t.ex. Nationalismen ger mig kalla kårar nu mer än någonsin... och jag sov också genom matchen (sjuk och trött igår), så jag missade ju huvuddramat.

    SvaraRadera
  10. AMEN!
    du sätter orden i min mun!
    --Nina i Österbotten

    SvaraRadera
  11. Tack för att du satte ord på det som jag också känner. Är inte alls idrottsintresserad men kan i vanliga fall unna folk sin glädjeyra om den och den vinner. I år känns det annorlunda. Hela den cirkus med hornetplan som "eskorterar" laget osv. känns helt galet. Vi har inte "råd" att skicka planen för att hjälpa folk bli av med en av världens grymmaste diktatorer men nog för att eskortera ett idrottslag. Den i mitt tycke uppblåsta nationalism- och egobubbla (!) som har grott här i landet en tid fick mera ved i elden. Vad blir nästa steg när finländare nu redan är så bra? Att vi utnämner oss till gudar? Och inte minst den aggressiva retoriken som du beskriver! Ska det vara Finland 2011? Fy sjutton! En av speakersena på torget lär ha vrålat i sin mick "Turpaan hurreille!". Helt sjukt!

    SvaraRadera
  12. Jag tycker att det är själva firandet som gått för långt. Då vi vann 1995 vill jag minnas att alla var genuint glada och stämningen var på topp. Det kan man inte säga om 2011, tyvärr.

    SvaraRadera
  13. Situationsdiktaren: Fast vet du, jag har blivit ÄNNU kuivigare och tröttnat på Eurovisionen också. Vem skulle ha trott det 1994?

    sofiamaa: Har befunnit mig i lite i träda med de här jämställhetsgrejerna ett tag, men där blev man nog chockväckt. Strukturerna lever och frodas.

    Jolin: Ja - rimligtvis måste ju nån ha varit nårgorlunda nykter och salongsfähig också? Men det är kanske inte är så roligt att filma såna. Nu blev ju dessvärre fyllbultarna och dårarna normen. Kiva sen för de hyggliga.

    Peppe: Jag tycker också mera om att sova än om att titta på hockey ...

    Sara: Och visst är det hemskt att det blivit så!

    Malin: Jag vet, det är härligt att se folk som är engagerade och glada! Kanske de flesta ändå var just det? Men som vanligt är det de bråkiga som syns och hörs mest? Har annars lite svårt med det där Ihanaa Leijonat, ihanaa. Som att man kallar mål för "sköna" osv. Jfr frigiditeten, hehe.

    Kolofont: Ja, vart försvann essensen? Trodde idrott hade sunda värderingar och god kamp som principer? (Och nykterhet, men det ska man väl överhuvudtaget inte ta upp.)

    Nina i Österbotten: Kiva att vara flera frigida!

    Anonym: Den där aggrovibben är bara så vidrig och tyder väl igen på undertryckta känslor som ska ut. Och vad beror sen de känslorna på? Hm.

    Nicke: Ja, firandet är nog det stora problemet här, och det är ju också ett symptom på något större, allvarligare.

    SvaraRadera
  14. Oj, så bra du sätter ord på även mina känslor angående den här segern.

    Jag tittade på matchen, tyckte det var spännande och åt chips. När de vann blev jag glad, en fin prestation. Men sen var det bra med det. Inget "tavataan torilla", inget öl och brööl, våld och hat och hån. Fyf*n.

    SvaraRadera
  15. Klockrent, du beskriver exakt det jag har känt de senaste dagarna!

    SvaraRadera
  16. Det gör mig så ledsen att man så ofta blir klassificerad som glädjedödare när man inte vill deltar i det där galenskapet. Men är det inte aggroglädjan och sammanhängande retoriken som dödar glädjen?
    Känner mig helt obehaglig när jag tänker på beteendet du beskriver så träffande.

    SvaraRadera
  17. HannasVirrVarr: Ja, man önskar kanske att fler skulle klara av att fira segern utan kiss och glassplitter och glåpord. Skulle ju vara fräscht om det gick att ha tusentals pers på torget och det skulle vara glad karneval!

    Jon: Skönt att fatta att vi är fler som känner så!

    Ingalill: Ja, för mig är det ju så nog. Att det inte är bara det utflippade firandet som förstör utan också retoriken och rekvisitan, tyvärr. Konceptet kanske kunde fräschas upp bara en liten aning?

    SvaraRadera