My kind of Strömsö

Såhär på vårarna när isarna har gått och havet fortfarande är kallt och fint lägger ju var och en strömmingsskötar. Sen får man då en lämplig mängd glänsande strömming som steks utomhus på gaslåga och gjutjärnspanna (man slipper stekoset inne).
Man äter duktigt men några stekta fiskar blir ändå kvar. Man stänger in dem i en liten plastlåda och tar med dem till stan för att pyssla om dem ytterligare.


Alltså, jag älskar vinäger och ättika och allt som är surt så därför är jag mycket svag för inläggningar. Dessutom är jag svag för alla slags naturliga processer som förlänger livslängden på mat, som syrning och vad det nu allt finns.


Jag ringde Utösläktingarna och gjorde enligt anvisning såhär med den överblivna strömmingen:


2 delar ättika
3 delar vatten
Lika mycket socker som ättika (sa dom, men jag tog lite mindre sådär frökenaktigt)
Röres om
Råa lökringar hur mycket som helst
Kryddpepparkorn efter behag
Fisken i och locket på. Står över natten.


Ättiksströmming på torkat rågbröd är något av det bästa jag vet, och det här är också den typen av pyssel som gör mig ganska glad och nöjd. Jag blir förresten lite mer nervös av att hålla på med sött än med salt, oklart varför?