Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt

Det är svårt att säga det här utan att det låter som att jag försöker göra mig själv till nån sorts sorgehjältinna, men faktum är att jag idag har varit först på begravning och sedan åkt längre söderut, satt mig vid en mycket kär människas dödsbädd och suttit där i flera timmar och funderat, tittat, känt efter, sjungit, hållit handen. Det är mycket sorg och mycket känsla för en dag, men det har inte varit nedbrytande. Uttröttande, ja. Men skrämmande eller ohanterligt - nej.

I bilen lyssnade jag på Stefan Sundström på repeat; Fula gubben Hitler och så en låt vars refräng innehåller en av de saker som måste sägas efter en dag som denna:

Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt
frågar han nog inte nåt om fel och rätt
Har du älskat allt du pallar varje dag?
det blir hans fråga
och vad svarar du och jag?