torsdag 19 maj 2011

Dagens outfit var en kjol

Tänkte att jag skulle vara lite representativ så tog på mig kjol idag till jobbet. Eller en klänning egentligen, eller egentligen var det nog en tunika, men ändå: inte byxor.
Klänning och kjol är fint, tycker jag, men jag har tyvärr så gott som alltid byxor själv. Folk som klär sig i klänning till vardags tycker jag är per definition välklädda, det kräver liksom lite mer att både ta på sig strumpbyxor och kjol och dessutom det där strulet upptill. Redan att hitta ett par svarta strumpbyxor i en mörk låda är ansträngande, och att få dem på sig är en plåga som dessutom kräver en förnedrande koreografi - jag tänker därför att kjolfolket är personer med jättestädade garderober, uttänkt klädstrategi och oceaner av tid på morgnarna.
Byxor är snabbt och lätt, byxor har inga anspråk och byxor påstår inte att man skulle vara typ en kvinna eller så (ifall det skulle vara ett problem).


Hela dagen kände jag mig lite fin och lite fel i mitt kjolsystem. Jag kände mig som min egen sekreterare kanske, jag slirade in i nån roll som inte är densamma som när jag har mina vanliga jeans som hänger oförsvarligt i baken och som jag hela tiden får dra upp.


Sen kom jag på att jag nog alltid haft ett lite problematiskt förhållande till att bära kjol och att jag samtidigt alltid har varit övertygad om misstänkt att alla andra mänskor av könet kvinna är känner sig som om de var i sitt absolut mest rätta element när de bär kjol, klänning eller annat liknande plagg.
Så hur är det, är det "naturligt" för er andra kvinnor att ha kjol, eller är det liksom en extra giv?
Eller kanske det är en övningssak bara? Man vänjer sig, och så blir man van?

18 kommentarer:

  1. Jag är inte lika bra på att problematisera som du :-) Men jag har alltid tyckt att jag egentligen bara borde gå i kjol/klänning för det skulle klä min kroppsform så oerhört mycket bättre än de där eviga jeansen jag envisas med.

    Men annars känner jag mig bara fin i kjol/klänning. Och jag har as-råddiga garderober och en stor låda full med trassliga strumpbyxor och sockor i ett enda kaos!

    SvaraRadera
  2. Hurdå i sitt absolut mest rätta element? Jag läser det som att kvinnor skulle vara kvinnligast, mest kvinnor, kvinnor på riktigt, i kjol.

    SvaraRadera
  3. Maria: Ha, kanske ska jag döpa om bloggen till Problemsalongen?
    Jag är också en sån som envisas med jeans. Är det egentligen ens bekvämt? Nåjo. Åtminstone bekvämt på det mentala planet tycker jag.

    Hanna: Nu ser jag att man kan läsa det så. Gick in och redigerade stiligt, för så menade jag såklart inte.

    SvaraRadera
  4. Hanna ännu: och tack för att du påpekade! Hoppas det är tydligare nu.

    SvaraRadera
  5. Men byxor är ju jättekomplicerade och obekväma! Jag brukar med jämna mellanrum bli för tjock för alla byxor jag äger. Och jag orkar nästan aldrig köpa nya, för det är så hemskt att stå i ett provrum och försöka klämma in sin allra största kroppsdel i något som inte stretchar.

    Men att dra på sig en kjol eller klänning är alltid så enkelt, och de ryms alltid på av någon orsak.

    Fast det är rätt att svarta strmpbyxor kan vara svåra att hitta bland. Och man måste ha strumpbyxlådan i ordning. Och köpa strumpisar av bra kvalitet.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker som Fager Dam att kjolar och klänningar oftast är bekvämare än byxor. Hemulen var liksom nåt på spåret.

    SvaraRadera
  7. Tänk att jag tycker precis som du. Och jag har alltid upplevt det som om andra tycker att det är så behändigt med kjol, precis som Fager Dam skrev. Men strumpisar är ju det värsta som finns och på sommar då man klarar sig utan måste man ju raka benen. Och sen hör det till lite tingeltangel till kjol också. Så man måst hålla på och matcha en hel del.

    Förresten tycker jag också som Maria. Men min kropp trivs allrs bäst i en rokoko-klänning och det blir verkligen lite jobbigt med krinolin och allt. Och fållen blir så smutsig då man kör bil.

    SvaraRadera
  8. Fager Dam: Hu, jag hade ju lite lyckats glömma hru vidrigt det är att köpa byxor. Det är en klar nackdel. Men å andra sidan köper jag kläder baar när jag är tvungen till det. Däremot älskar jag att få kläder som andra haft! Det känns som en ursäkt för att de inte riktigt sitter som de ska och dessutom får de då en historia liksom. (De hängiga jeansen har jag fått som avlagda av syrran.)

    Peppe: Hemulen! Vilken fin klänningsförebild! Nu blev jag riktigt inspirerad.

    Situationsdiktaren: Vi får börja med Hemulenklänning!

    SvaraRadera
  9. Jag lovar att jag inte missförstår med flit, men jag fattar fortfarande inte riktigt det här med att vara i sitt absolut mest rätta element - det låter ändå som en tvivelaktig generalisering. Kvinnor känner sig mest som sig själva i kjol? Kvinnor trivs extra bra i kjol?

    SvaraRadera
  10. Jag försöker säga att jag alltid föreställt mig att "alla andra kvinnor" helt enkelt känner sig bekväma i kjol. Att detta med kjol är okomplicerat för kvinnor i allmänhet liksom. Jag säger obs inte att det ÄR så (för det är klart att det inte är så) utan att det är en föreställning jag gått/går omkring med. Och eftersom jag själv ibland känner mig utklädd/osann i kjol försöker jag ta reda på hur andra kvinnor förhåller sig till kjolbärandet.
    Intressant nog har detta med kjol och klänning spontant tagits upp ett par gånger här på jobbet idag och det visar sig att folk har ganska mycket tankar kring det. Vilket jag i sig tycker är fascinerande!

    SvaraRadera
  11. Hanna, rättshaverist20 maj 2011 14:20

    Då fattar jag, tack för precisering! Det var det här med "absolut mest rätta" som ledde mig på avvägar.

    Vad gäller klänningar har *jag* inga problem, men har iförd klänning orsakat ett högljutt gräl mellan två barn om huruvida jag är kvinna eller man.

    SvaraRadera
  12. jag är nog en mycket utpräglad kjol- och klänningsmänniska, och den magiska drivkraften bakom det är att det är så vansinnigt bekvämt. som att gå omkring i pyjamas hela dan!

    tajts! strumppisar! fast helst bara ben förstås. korta vippiga kjolar med absolut noll gåmotstånd! det kallar jag komfort.

    SvaraRadera
  13. Jag håller en hacka på pyjamas hela dan :-)

    SvaraRadera
  14. Sara, eftersom jag nu också vill bli en klänningsmänska är jag uppriktigt avundsjuk på att du lyckas sporta såna plagg med sån självklarhet! Fast hej korta, vippiga kjolar kräver rätt mycket av benen, n´est pas?

    Maria: Eller Hemulenklänningen och ut i det ljuvliga vädret?

    SvaraRadera
  15. nej, absolut inte! det är strumporna som gör det. heltäckande eller knähöga. tycker man det blir lite för brett upptill jämnar man ut med benvärmare nertill. och vad beträffar bara ben-varianten så finns det alltid solspray (för typ 10 euro på citymarket) att dölja åderbråck och annat med. :)

    SvaraRadera
  16. Sara, du är kjolexpert märker jag!

    SvaraRadera
  17. Är sällan klädd i annat än kjol eller klänning och håller med många föregående inlägg - jag upplever att det helt enkelt är så mycket skönare och rent estetiskt finner jag det mer tilltalande.

    Har aldrig förstått varför man borde se ut på ett visst sätt för att "få" klä sig i korta kjolar, om någon finner att mina ben inte fyller de standarder de sugit i sig från modemagasin, kunde jag ej bry mig mindre. Enligt de standarder vi ser i de redan nämnda magasinen borde väl de flesta gå omkring klädda i hemultält. Vilket i och för sig också skulle fylla bekvämlighetsaspekten, om ej möjligtvis det estetiska ditot.

    Jag tror att vägen till kjolriket går just genom övning, man vänjer sig vid sina kjolar och fållar och plötsligt känns det inte alls uppklätt eller konstigt mera.

    SvaraRadera
  18. Om jag bara skulle orka hålla ut! Nu går jag i de där säckiga jeansen igen, suck. Lata moi.
    Estetiskt är det absolut mer tilltalande med kjol och klänning, det har jag också efter idogt gloende de senaste dagarna kunnat konstatera.

    SvaraRadera