Ungarna och jag hyrde en barnfilm i R-kiosken, och när jag bestämt gett avslag på några våldsfilmer med robotar/vapen/metallskrotsbitar på fodralet enades vi om den sympatiska och fina Sammys äventyr - Den hemliga vägen. Den handlar om en sköldpadda som beger sig ut på äventyr i haven.
Eftersom jag tyvärr nästan aldrig ser film blev Sammy en ganska stor cineastisk upplevelse, även om jag som sjuttiotalist fortfarande tycker att datoranimerade filmer är lite konstiga. Natur och djur blir jättefina men varför ser människorna mindre levande ut än när de tecknades med den där oldschooltekniken ni vet?
Nåja, men det var en mysig filmkväll, vi njöt alla, alla hängde med i storyn och hajarna och stormarna var precis tillräckligt hemska. Det handlade mycket om lojalitet, vänner som hjälper varann och tappar bort varann och hittar varann igen. Men i den här filmen har hjälten inte bara en vän, utan också en vän som är flicka, alltså en flickvän (självklart är det romantiskt, de är ju av olika kön). Filmen avrundas med nån sorts underlig krogscen (bordellscen, tänkte jag skriva) i ett vrak dit sköldpaddorna går för att "hitta nån", och grande finale är sen bröllopet mellan Sammy och Shelly. Heteromatrisen in your face liksom, tvååring, fyraåring!
Det som var störande att denna romantiska båge inte alls skulle ha behövts, det skulle ha räckt med kompisarna som letade efter varann. Fast det kanske hade blivit bögigt då?
Det rimmar illa
6 dagar sedan
vi har sneglat på den filmen några gånger på Lastencinema. Är den värd ett biobesök? Jag är skeptisk.
SvaraRaderaDen är absolut sevärd! Alla barnfilmer med lite storfilmsambition är ju helt hemska i sin heteroromantikfixering, men den här är helt fin annars. Läste dock nånstans att Hitta Nemo är bättre, men den här duger jättebra för soffan åtminstone!
SvaraRaderaNemo är super!
SvaraRaderaHar ni den så lånar vi gärna!
SvaraRadera