tisdag 30 augusti 2011

Tant Asucar och grävlingen

Igår var jag så sönderpressad att jag tog till min favoritfantasi:
Jag är en gammal dam som blir påhälsad av ungdomen och jag bjuder dem på
- Gröna kulor
- apelsinklyftor av marmelad
- rävgodis
- Fazers bästa
- Franska pastiller
samt (när det gäller större barn:)
- Amarettolikör.

Och jag sitter där i min gungstol och lyssnar på den pressade ungdomen och jag säger: "Ta frukt å."

Men idag var det bättre. Utfärd till ö med båt i växlande ösregn, vi gick i skogen och i skogen fanns plötsligt ett litet område som såg ut som en liten gårdsplan av sand. Och vid kanten av den planen gick ett stort hål ner i underjorden, det var ett hål mycket större än en vessla eller en kanin. Om jag inte haft fyra bast i hasorna hade jag nog stuckit in huvudet i det där hålet för att kolla vem som hade sitt hem därinne och hur det var inrett. Det såg precis ut som i sagorna, det där hålet, man börjar vara lite - ja.
Ropade på M, ropade: "Här bor nån!" Han tittade på hålet och sa: "En grävling. De är aggressiva. Men nattdjur nog."

(Bonus! Fick igår helt oprovocerat veta vad Gagara äter. "Krabbor och vildsvin.")

11 kommentarer:

  1. Min dröm: att få se en teckning som föreställer Gagara!

    Min verklighet: drack idag ett litet glas Amarettolikör, helt oprovocerat. Sen läste jag detta. Tänker att det var ett smart telepatiskt drag av våra brains; att en fantiserade om att få bjuda och den andra helt enkelt blev bjuden.

    SvaraRadera
  2. Jag blir nog väldigt nyfiken på den där Gagara!

    SvaraRadera
  3. ljuvligt, anna! jo absolut något lockande med de där tantfantasierna! /malin

    SvaraRadera
  4. Lovisienstadt, det där var så fint att jag har levt på det hela dagen. Tänk att brains kan styra upp det så där!
    Har även meddelat Gagaras upphovsmän att "en tant på internet" gärna skulle vilja se en teckning. De säger att det nog kanske ordnar sig, "för hon ser ju ut som vi bestämmer".

    Maria: Roligt, jag är ju också det! Idag fick jag veta att hon har horn. Och fjorton ögon. Och att hon bor högst uppe i Lappland och är gift med julgubben, hm.

    Malin: Du är ljuvlighetsprofessorn, detta vet du säkert allt om!

    SvaraRadera
  5. ha ha, nå jag aspirerar på att bli det i alla fall! jo absolut är rävgodis och gamla damer ljuvlighetsmaterial. åtminstone så där i teorin! sen när man väl är där så har man väl en massa krämpor och bekymmer och tragiska passioner i alla fall.

    SvaraRadera
  6. hälsar malin, alltså

    SvaraRadera
  7. ---Absolut ljuvlig tantfantasi, kan nog vara en liten lagom gubbfantasi (usch, låter mycket mer snuskigt..) också, du glömde bara bort den hemgjorda hallonsaften och vaniljkrusbären och... Franska pastillerna serveras naturligtvis i en bonbonjär av rubinröd böhmisk kristall! Där sitter man sen i skuggan av prunkande pelargoner och lyssnar på ungdomen, vänligt hummande bakom farbrorsbrillorna. Hälsar Farbror Niklas

    SvaraRadera
  8. Ja! Gubbfantasi går ju också, men det luktar automatiskt lite unknare på något sätt? Farbrorsfantasi, kanske?
    Undrar om man sen verkligen har börjat gilla de här karamellerna eller om de är där mer bara för iscensättningens skull? Malin

    SvaraRadera
  9. Oj och ve, farbror Niklas, jag gillar din fantasi. Men vad är vaniljkrusbär för något?

    Malin, urk alltså, marmelad gillar jag inte alls i praktiken men nog i teorin. Och symbolvärdet är oskattbart. Ser hur tanter av idag bjuder på Aakkoset och TV-mix och blir helt knäckt.

    SvaraRadera
  10. Hemskt, hemskt! Vi ska bli retrotanter (men inte är väl en del av tantmagin försvunnen då, när man är så medveten om sina brands? De äkta tanterna tyckte väl att de bjöd på det finaste som fanns helt enkelt?)! Jag tror jag vet vad vaniljkrusbär är, en ganska vämjelig godissort. Hårda karameller i gult, grönt, rött med sur gegga i? Malin

    SvaraRadera
  11. Just det, DE krusbären! Jättegoda om jag minns rätt. Vart har de försvunnit, usch, jag avskyr att det bara finns TV-Mix numera. Det är så osexigt att jag helt slutat äta godis, det är ju ingen tantglamour där mera.

    Men det hade jag ju inte tänkt på, det där med att vara medveten om sina brands alltså, det är ju helt och hållet otantigt. Tantmagin försvunnen. Men lever ju i minnena våra, och vi kan hylla den!

    SvaraRadera