När jag åker ner till metron eller upp från den tycker jag att alla människor ser annorlunda ut än vanligt, vet inte om det är ljuset eller ljudbilden eller själva det faktum att man träder in i underjorden/ut ur den, men nånting är det som händer där. Frågan är vad. I rulltrappan i morse på väg upp kommenterade Karl Ove saken såhär:
Plötsligt såg jag igen hur gammalt allt var. Ryggar, händer, fötter, huvuden, öron, hår, naglar, allt kropparna som passerade genom hallen bestod av, var gammalt. Till och med glädjen var gammal, till och med lusten och förväntningen på vad framtiden skulle bära med sig var gammal. Ändå var den ny, för oss tillhörde den vår tid, tillhörde mobilerna och iPodarna, Goretexjackorna och de bärbara datorerna som transporterades i sina väskor genom hallen och ut till tågen, tillhörde tågen och de automatiska dörrarna, biljettautomaterna och de lysande tavlorna med sina olika destinationer. Det fanns ingen plats för det gamla här. Och ändå fyllde det allt helt och hållet.Man kunde såklart också börja misstänka att jag är utsänd av Antiknaussällskapet, för som jag flåsar här i salongen kommer ju ingen att vilja läsa böckerna längre.
Vilken hemsk tanke det var.
Int ska du sluta flåsa nu! Du vann mig just. Det där raderna var ju enastående trots att de nästan får en att vilja lämna jorden (alternativt börja om på nytt i djungeln eller liknande).
SvaraRaderaInt ska vi Lovisienstadt vara blyga för att uppsöka Karl Ove tillsammans och lägga en blomsterkrans på hans huve!
SvaraRaderaLagerkrans menade jag.
SvaraRaderaHar en torkad lagerkrans från 1940-talet som hittades i en vindslucka i Skoghagen. Den kan vi ta! Men först ska jag läsa hans verk.
SvaraRaderaKan det bli ädlare, den 40-talskransen tar vi! Men ja, läs först så det inte går på tok med hyllningarna. Det kan ju t ex hända att du hatar allt annat som står i boken. Nu blir jag nervös.
SvaraRaderaObs, kransen är mycket gammal och torr. Och: om jag hatar allt annat som står i boken så tycker jag ändå att citatet ovan har gjort Knausgård förtjänt av minst en lagerkrans! Kanske två, och då ska en av dem vara nyplockad och bunden av små barnafingrar.
SvaraRaderaJag tror bestämt att Karl Ove uppskattar just gamla och torra kransar. Men som en trevlig gest kan vi ju fixa en fräsch också. Jag har några barnafingrar här hemma som vi kan tvinga i arbete.
SvaraRadera