Vilodagens natursaldo (Bonus: Lyckans orm)

Här i Florida gick vi ner till stranden för att hämta en delfin och ett rymdskepp som vi skulle ha med oss till en annan beach. På vägen upp pekade 4 bast på en planka som går över ett dike och meddelade att en kaninunge just hoppat över där. Vi närmare analys visade sig kaninungen vara en vessla, vilket var ganska spännande för alla.

På beachen såg sedan 4 bast återigen en simmande orm som hade huvudet både under vattenytan och ovanför. En snok således. I vattnet simmade också ett otal skära medusor. De har börjat återvända till de hårt prövade vattnen här omkring och det lär vara ett tecken på att vattenkvaliteten inte är fullt så dålig som förr.

Vid bilen noterades en hästmyra, och på den lilla sandväg vi nyttjar för att komma hit till Floridachateauet låg en lång, rak käpp över vägen. Jag körde helt tankspritt över den, hajade till, kollade i backspegeln, bromsade och knäppte på hazarden. Steg ur bilen och såg hur käppens ena ända började vaja lite smått. Gick närmare, och javisst: Det var en huggorm med prydligt sicksackmönster, fet mellankropp och pyttelitet huvud. Lyckans odöda orm! Jag, som på senare tid skrutit över min nästan obefintliga ormrädsla, reagerade helt fysiskt med gåshud över hela kroppen och spastiska rysningar. Vad jag nu undrar är om ormen var panikslagen eller helt oberörd? Det är svårt att förstå sig på ormars själar.