lördag 13 augusti 2011

Feuermacher

Kära nån,
Varför är det så svårt att få till stånd en frisk och frejdig brasa inuti en vedspis tillverkad för ändamålet? När man hukar där med sitt artilleri av gamla tidningar och tändstickor och Kohlenanzünder går det inte alls att begripa hur det kommer sig att det behövs brandkårar i världen. Att göra upp eld är ju närmast omöjligt. Dessutom blir det feministisk råkris då mina söner tassar runt mig med klentrogen min. Fyra bast: "Det är lugna puckar mamma, stäng luckan så elden får ta sig ifred." Två bast: "Jag är en sån som hjälper kvinnor."

Man borde ha varit med i scouterna. Varför var man inte det, varför lät man sig plågas av elaka hästflickor istället?

6 kommentarer:

  1. elaka hästflickor. ja herregud, så elaka hästflickorna kunde vara. jag tänker Ondskan (filmen) och Hitler i kombination.

    SvaraRadera
  2. Ja. What´s up med det där egentligen? Som om stallet var flickornas enda frizon där de fick härja fritt. Och när folk får härja fritt förvandlas de ju i allmänhet till monster. Scouter är hårt hållna vad jag förstått. Undrar om det finns ridande scouter?

    SvaraRadera
  3. Jag var med i scouterna hördu och det enda jag minns är tallbarr, pinnbröd, och stinkande utedass. Inte lärde jag mig nånting. Fast så slutade jag ju också när jag var åtta.

    SvaraRadera
  4. Ha, jag minns ja att du inte var så hemskt imponerad! Men där fanns kanske inga dummisar i alla fall? Vi fick ju bara vara med kaninerna när vi var i stallet. Trauma.

    SvaraRadera
  5. Kå nummer två21 augusti 2011 22:33

    Hohohoho, du berättade om förnedringen men citerade inte sönerna! Det där var ju helt fantastiskt. "Jag är en sån som hjälper kvinnor". Vi skrattar här i miljonbygget.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Si när jag pratar är det bara en oartikulerad massa, men när jag skriver klarar jag ibland av att tillämpa något som liknar struktur. Glad att ni fick er ett skratt i miljonbygget!

    SvaraRadera