Idag är jag glad åt det fina recensentmottagande Sara Jungersten fått för sin debut Wannabe. Vaknade upp på ett hotellrum i Tallinn och försökte förgäves hitta recensioner på nätet, men fick sen via behjälpliga sms och telefonsamtal veta att det skrivs gott om boken i tidningarna (t ex i Hbl) och att det talas entusiastiskt i Kulturtimmen på radio Vega och att Peppe gillar den i direktsänd morgon-tv.
Ibland påstås det att en förlagsredaktör är som en "böckernas barnmorska" - det tycker jag är en metafor som haltar ganska grovt, men, tja. Man blir kanske mer som en författarens pinsamma morsa i den meningen att man står i bakgrunden och är stolt och inte kan låta bli att påpeka att man är just morsa till underbarnet.
Usch vad hemskt med modersmetaforer. Ursäkta Sara och alla andra illa berörda. Jag menar i all enkelhet så här: Det är underbart trevligt när en bok får ett gott mottagande. Ett enormt arbete ligger bakom vilken bok som helst, det är så fint när en författare får den cred hon/han förtjänar.
*
Bonus: Vid hotellfrukosten, en dam på kanske 85 bast i ceriserosa läppstift! Blir helt golvad av åldriga damer med knalliga färger på läpparna, man tänker: la dolce, dolce vita, och att hon inte släpper den grejen, det är fint.
Det rimmar illa
6 dagar sedan
tack (mamma)! :)
SvaraRaderadu har nog rätt i att en redaktör är som en morsa, med den skillnaden att man faktiskt lyssnar till hennes goda råd.