lördagen den 20:e augusti 2011

Kindle vs chänslan

Från och med nu kommer jag möjligen att stämplas som teknikfientlig tönt, men sanningen är den att jag fortfarande, efter seriösa elektroniska försök, dras mera till böcker i volymformat än i eboksformat. Har tillgång till en Kindle som jag dessutom laddat ner en hett efterlängtad bok på, men efter att ha läst några sidor på Kindlen tycker jag att boken känns så ... lyxig, så ... snäll mot ögat och handen. Ja, mot hela kroppen är boken snäll med sin tyngd, sitt lena eller bulkiga papper, sitt glansiga skyddsomslag eller sitt slitna pocketlaminat. (Sen väger ju böckerna såklart för mycket i väskan, på det viset är Kindle kroppsvänligare, jag medger.)

Satt med min Kindle och två bast gick förbi: "Vad är det där för en gammal maskin?" Jag fattar ju vad han menade, den ser lite ut som den PowerBook jag hade på nittitalet och som aldrig ens var i kontakt med internet. Sen har jag också en uppfostringsrelaterad invändning, nämligen den att jag hemskt gärna vill att mina barn ser sina föräldrar i andra uppslukande aktiviteter än de som sker framför skärm. Då blir liksom bok och tidning kvar.

Jag vill verkligen tycka om läsplattan och jag ska fortsätta försöka, men boken är en sån ljuv artefakt. Kommer inte ifrån det. Hjulet och boken, de bästa uppfinningarna i världshistorien.

7 kommentarer:

  1. Jag håller faktiskt med. Jag gillar ju min Kindle hemskt mycket, den är praktisk och bra på många sätt, men tanken på att aldrig läsa en riktig bok är för faslig. Det är helt ok att läsa på Kindlen, men jag föredrar nog ändå papper. Plus att jag också vill att ungarna ska se mig med annat än skärmar.

    Bonus: böcker får vara ifred för ettåringen! Saker med knappar vill han riva av mig, tidningar likaså (eller så stampar han på dem om jag läser på golvet). Men böckerna är bara mina!

    SvaraRadera
  2. Intressant att ettåringen inte försöker knycka dina böcker. Kanske för att han har egna såna? Han har ju inte nån egen ipad eller Kindle eller tidning?

    SvaraRadera
  3. Kommenterade redan tidigare, men i cyber-space nånstans. Att om Chänslan då. Textchänslan. Kan man läsa neutralt i den vänliga Kindle-världen? Eller blir texten kall och klinisk? Kanske vissa texter passar yppeligt att läsa ur en glansig yta? Nån yuppie-story? Finns det Yuppien änn eller heter de någåt annat? Juppi-nalle. Hur modernt låter det? ASGaRv

    SvaraRadera
  4. Yuppienalle!! Haaha! Det var länge sen, dags alltså att åter börja kalla mobilen för yuppienalle!
    Vet inte om de finns, själva yuppisarna alltså, de kallas väl för nåt annat tänker jag och har ändrat karaktär lite smått (oklart hur).

    Kindle har matt skärm som är ganska grå, så det är mera sådär att man inte ser ordentligt. Eller man ser, men det är lite grått. Kanske det bara är jag som ställt i något fel, okej.

    SvaraRadera
  5. Men alltså. En läsplatta som man ser dåligt i. Inte Kind alls. Eller sen bord du fara ti åptikärn.

    SvaraRadera
  6. Kindlens skärm är ju matt, men inte upplever jag att den är gråare än en vanlig pocketboksida. Sedan går det ju att ställa in teckenstorleken så att man får en text som passar för just dina ögon. Att varva läsning på Kindle och riktig bok fungerar bäst för mej. Efter en tegelsten på 900 sidor är det riktigt skönt att sitta och läsa på Kindlen!

    SvaraRadera
  7. Situationsdiktaren: Jonej, som sagt kan det vara något knas med inställningarna men varje gång jag slutar Kindleläsa och börjar bokläsa tycker jag att texten syns så bra. Åptikärn har jag varit till också, men min lässyn borde vara god.

    boktok73: Sen undrar jag också om det kanske finns en massa nyare versioner av Kindle, jag kanske har fått tag på en Kindle från -98? Har hört från andra också att det funkar helt okej, och visst funkar det okej, men ... ja. är inte såld liksom. Den går an, liksom. Däremot fattar jag hur bra som helst det praktiska i att slippa släpa på 900 sidor!
    Om man ska våga sig på en generalisering verkar det som att det är de riktiga storläsarna som gillar Kindle bäst. Själv läser jag inte alls så många böcker som jag skulle vilja, så känslan (chänslan) av att hålla i en bok är ett egenvärde i sig.

    SvaraRadera