Från och med nu kommer jag möjligen att stämplas som teknikfientlig tönt, men sanningen är den att jag fortfarande, efter seriösa elektroniska försök, dras mera till böcker i volymformat än i eboksformat. Har tillgång till en Kindle som jag dessutom laddat ner en hett efterlängtad bok på, men efter att ha läst några sidor på Kindlen tycker jag att boken känns så ... lyxig, så ... snäll mot ögat och handen. Ja, mot hela kroppen är boken snäll med sin tyngd, sitt lena eller bulkiga papper, sitt glansiga skyddsomslag eller sitt slitna pocketlaminat. (Sen väger ju böckerna såklart för mycket i väskan, på det viset är Kindle kroppsvänligare, jag medger.)
Satt med min Kindle och två bast gick förbi: "Vad är det där för en gammal maskin?" Jag fattar ju vad han menade, den ser lite ut som den PowerBook jag hade på nittitalet och som aldrig ens var i kontakt med internet. Sen har jag också en uppfostringsrelaterad invändning, nämligen den att jag hemskt gärna vill att mina barn ser sina föräldrar i andra uppslukande aktiviteter än de som sker framför skärm. Då blir liksom bok och tidning kvar.
Jag vill verkligen tycka om läsplattan och jag ska fortsätta försöka, men boken är en sån ljuv artefakt. Kommer inte ifrån det. Hjulet och boken, de bästa uppfinningarna i världshistorien.
Uppföljning 13.9.2025
13 timmar sedan