Vem är det som talar när jag öppnar munnen?

På manusmöte med en författare idag tyckte jag att jag sa en så klok och klartänkt sak apropå hur texter i allmänhet bör skrivas. Det var ett resonemang om att det ultimata är att skriva rent, klart, okonstlat så att det man säger syns bättre än själva språket. Inget konstrande. Inga trick. Bara ren skrift och tanke.


"Knausgård", sa författaren.


Det var det om den smartheten, men det är en bra tes trots att den blev lånad utan källhänvisning. Till exempel såhär skriver Karl Ove Knausgård i Min kamp (här handlar det om ett författarskap han beundrar, filosofen Theodor Adornos):

För det var inte så att språket svepte in verkligheten i sina stämningar, det var det omvända, att verkligheten steg fram ur dem.

Skriv så liksom, så blir det bra.