Följ mig till fulrummet

Äh hjälp från sängkontoret, men är ändå inte så förmäten att jag inbillar mig att jag är den enda som kan känna av en lätt desperation ibland. I dessa stunder vill åtminstone jag inte höra visdomsord från nån superperson ur historien, utan föredrar smulor av andra människors raptus.
Den som ens avlägset kan förstå vad jag menar med det minst sagt halvuttalade resonemanget ovan kanske kan möjligen ha nöje av citatet som kommer här snart. Det är ur en intervju i tio frågor med den brittiska journalisten, kolumnisten och feministen Caitlin Moran.

7. Your first book was published when you were only fifteen. You’re thirty four now, how is the second one coming on?
*pious face* I’ve written three of the most important stories of my life: my marriage, and the early years of my two children, Dora and Eavie. You cheeky fuck. Anyway I’m turning out pissing 5000 words a week for Rupert Murdoch – I haven’t got time to menstruate, let alone write a book. Get off my fucking back. Holy mother of God.

Uppfriskande!