Metrosällskapet: Moran

Den brittiska skribenten Caitlin Moran är sannerligen underhållande som sällskap på morgonmetron. I morse förklarade hon, med hög röst:

[The] injunction for all women to have children isn´t in any way logical. If you take a moment to consider the state of the world, the thing you notice is that there are plenty of babies being born; the planet really doesn´t need all of us to produce more babies.

Particularly First World babies, with their ferocious consumption of oil and forest and water, an endless burping-out of carbon emissions and landfill. First World babies are eating this planet like termites. If we had any real perspective on fertile, Western women, we´d be jumping on them in the streets screaming, "JESUS! CORK UP YOUR NETHERS! IMMUNISE YOURSELF AGAINST SPERM!"

If we could remember this for more than ten seconds at a time, women would never be needled with "So - when are you going to pop one out?" again.

(ur How To Be a Woman)

Obs! Caitlin Moran pratar alltså här om det yttre kravet på kvinnor att föda fram barn, inte om kvinnans/människors subjektiva längtan efter det.

För övrigt gläder det mig att också Anna-Lena Laurén bloggar om sina metroupplevelser. I dag, t ex, den här scenen/synen.

Följ mig till fulrummet

Äh hjälp från sängkontoret, men är ändå inte så förmäten att jag inbillar mig att jag är den enda som kan känna av en lätt desperation ibland. I dessa stunder vill åtminstone jag inte höra visdomsord från nån superperson ur historien, utan föredrar smulor av andra människors raptus.
Den som ens avlägset kan förstå vad jag menar med det minst sagt halvuttalade resonemanget ovan kanske kan möjligen ha nöje av citatet som kommer här snart. Det är ur en intervju i tio frågor med den brittiska journalisten, kolumnisten och feministen Caitlin Moran.

7. Your first book was published when you were only fifteen. You’re thirty four now, how is the second one coming on?
*pious face* I’ve written three of the most important stories of my life: my marriage, and the early years of my two children, Dora and Eavie. You cheeky fuck. Anyway I’m turning out pissing 5000 words a week for Rupert Murdoch – I haven’t got time to menstruate, let alone write a book. Get off my fucking back. Holy mother of God.

Uppfriskande!