lördag 27 augusti 2011

Animalisk trafikrapport

Körde till Florida efter ett uppehåll på säkert två veckor, längs vägen låg ovanligt många döda djur. Räknade till två rävar, en mårdhund, något litet och ulligt (ekorre? vessla? kroppsdel av annat djur?) och en stor grävling.

Funderade latent över vad man gör om man råkar stöta till en animalisk person när man kommer härjande i 100 knyck. Ok, en liten sparv: adieu kanske då. Men en stor fet grävling? Måste man inte stanna och kolla att den faktiskt dog?

Fast exakt var går gränsen för rätten att dö ordentligt förresten? Detta spörsmål är aktuellt hos oss ganska ofta, för det händer att medlemmar i familjen "tittar lite" på en myra och att myran i den vevan blir av med någon liten kroppsdel. Jag brukar vara noga med att avliva myran då. Fel eller rätt etc osv, hilfe.

Men en jättegrävling? Ba: bonk.



4 kommentarer:

  1. burr så obehagligt. Jag har samma rättsteori om att ta livet av dom redan skadade. Starkaste orsaken till att jag inte kunde stanna då bilen framför (på hangövägen faktiskt) krockade med en hel hjort och jag maniskt körde vidare. Jo för annars hade jag måstat hitta på en McGyver-kniv och ta livet av det.

    PS jag såg att dom fick hjälp och att alla klarade sej bra (förutom hjorten då) – som jag ännu också tycker att jag borde dödat. Ack denna mordvånda.

    SvaraRadera
  2. En mörk höstkväll för många år sedan körde jag på en räv på en liten landsväg mellan två österbottniska byar. Räven dog inte, och i samråd med min vän som var med i bilen backade jag över den för att få den av daga - jag förmådde helt enkelt inte att slå ihjäl den med t.ex. domkraften. Det funkar förstås bara med mindre djur. Men ljudet då räven hamnade under bilen andra gången och känslan av att avsiktligt köra över ett djur glömmer jag aldrig.

    SvaraRadera
  3. Ett svar finns i Anna Gavaldas novell Junior (ur Je voudrais que quelqu'un m'attende quelque part).

    SvaraRadera
  4. Pia: Burr, mordvånda ... Och att ta livet av en skadad HJORT ... Det kan man väl egentligen inte, kanske man måste ringa på polis?

    Karolina: Uä. Vilken obehaglig anekdot. Men knappast hade det väl heller varit behagligare för räven att bli ihjälslagen med domkraft? Så ni tänkte säkert rätt. Uh.

    Cecilia: Den samlingen har jag läst nångång på 1800-talet men minns inte Junior, måste kolla, tack för tipset!

    SvaraRadera