Fördelen med radioskugga

Långsamt, långsamt läser jag Siri Hustvedts nya här på landet på vintersemestern. Normalt skulle jag vid det här laget redan ha surfat över en massa recensioner och kommentarer, men eftersom jag befinner mig i något som närmast måste beskrivas som radioskugga är boken fortfarande jungfrulig* och min egen att i snigeltakt uppleva.

Jag har ännu inte läst eller hört en enda kommentar om boken, det är bara jag och den.

Nu låter det kanske som om The Summer Without Men skulle vara nån sorts helig bok för mig - det är den inte. Men bara att helt ensam få upptäcka att Hustvedt i den här boken låter sin huvudkaraktär titta på textilkonst istället för på bildkonst eller installationer är tufft. Alltså, textilkonst!

Textilkonst med masturbationsmotiv, förresten.

Och jag kan tolka det precis som jag själv behagar.

* Ursäkta det sunkiga uttrycket.