Också nya The Summer Without Men har perfekt längd: 218 sidor. Nä, det är inte längden som är poängen, men jag har upptäckt att jag nästan tycker mera om romaner som är kring 200 sidor än om tjocka, härliga böcker.
Det kanske har att göra med att jag aldrig "slukat" böcker. Det är någon annan läsart jag har, även den hedonistisk, fast alltså inte speciellt slukande till sin karaktär.
Det här stycket på sidan 19 i nya Hustvedt har jag idag läst kanske tre gånger:
[Dr. S till Mia Fredricksen, romanens huvudpersonen som blivit lämnad av sin man -]
Blowing up is not the same as breaking down and, as we've said before, even breaking down can have its purpose, its meanings. You held yourself together for a long time, but tolerating cracks is part of being well and alive. I think you're doing that. You don't seem so afraid of yourself.
Oj, påminner ju om några meningar i Sorrows of an American:
SvaraRadera”We’re fragmented beings who cement ourselves together, but there are always cracks. Living with the cracks is part of being, well, reasonably healthy.”
What I Loved är annars den bästa av de två böcker jag läst av Hustvedt. Blev riktigt otroligt förtjust i den. Ville inte ens läsa klart Sorrows of an American för att jag ungefär halvvägs började känna att läsupplevelsen på inga vägar kunde mäta sig med What I Loved. Men kanske om jag läste The Blindfold? Eller denna nya?
Nu Mathias ska jag säga något både töntigt och politiskt inkorrekt: Sidu bara, en man [tja, av namnet att döma?] som kan sin Hustvedt! Tror inte jag träffat nån man som läst Hustvedt överhuvudtaget?
SvaraRaderaMisstänker att What I Loved är i grunden byggd annorlunda än både The Blindfold och The Summer Without Men, men tycker du absolut själv ska läsa och avgöra om de innehåller de hustvedtska komponenter du tycker om. Skulle vara mycket intresserad av att veta vad du kommer fram till.
Hahaha, såg den här kommentaren först nu. Men jo — det är kanske inte så vanligt att män läser Hustvedt. En del har jag nog talat med om hennes böcker, Lari A. bl.a. , och enligt honom påminde en av mina noveller honom om What I Loved. Det här sa han INNAN jag läste Hustvedt (vilket jag gjorde först i december i fjol), och gissa hur smickrad jag blev då jag sen faktiskt läste boken i fråga :)
SvaraRadera