Fördelen med radioskugga

Långsamt, långsamt läser jag Siri Hustvedts nya här på landet på vintersemestern. Normalt skulle jag vid det här laget redan ha surfat över en massa recensioner och kommentarer, men eftersom jag befinner mig i något som närmast måste beskrivas som radioskugga är boken fortfarande jungfrulig* och min egen att i snigeltakt uppleva.

Jag har ännu inte läst eller hört en enda kommentar om boken, det är bara jag och den.

Nu låter det kanske som om The Summer Without Men skulle vara nån sorts helig bok för mig - det är den inte. Men bara att helt ensam få upptäcka att Hustvedt i den här boken låter sin huvudkaraktär titta på textilkonst istället för på bildkonst eller installationer är tufft. Alltså, textilkonst!

Textilkonst med masturbationsmotiv, förresten.

Och jag kan tolka det precis som jag själv behagar.

* Ursäkta det sunkiga uttrycket.

Högst 221, tycker jag. Läsarter.

Min favorit bland de tidigare sirihustvedtska böckerna är debutromanen The Blindfold. Den är, tycker jag, essensen i Hustvedts författarskap, där finns alla hennes centrala teman. (Omslaget till Sceptreupplagan är ett av mina favoriter också.) The Blindfold är på 221 sidor.

Också nya The Summer Without Men har perfekt längd: 218 sidor. Nä, det är inte längden som är poängen, men jag har upptäckt att jag nästan tycker mera om romaner som är kring 200 sidor än om tjocka, härliga böcker.

Det kanske har att göra med att jag aldrig "slukat" böcker. Det är någon annan läsart jag har, även den hedonistisk, fast alltså inte speciellt slukande till sin karaktär.

Det här stycket på sidan 19 i nya Hustvedt har jag idag läst kanske tre gånger:

[Dr. S till Mia Fredricksen, romanens huvudpersonen som blivit lämnad av sin man -]

Blowing up is not the same as breaking down and, as we've said before, even breaking down can have its purpose, its meanings. You held yourself together for a long time, but tolerating cracks is part of being well and alive. I think you're doing that. You don't seem so afraid of yourself.

Stoppa pressarna: Hustvedts nya ute

Intet ont anande gjorde jag en snabb räd via New titles-hyllan på Akademen och där stod alltså Siri Hustvedts nya roman The Summer Without Men som om inget hänt. Tidigare har jag skickat upphetsade sms direkt från Aka till Hanna och Bäckle om nya Hustvedtböcker, men nu kommer informationen här: Hej Hanna och Bäck, och hej alla andra hustvedtgillare som inte finns i min mobil! Nu är den ute!

Detta har jag väntat på sedan november, och denna händelse sammanfaller nu med en högintensiv jobbvecka då jag skulle må bra av två hjärnor och fyra händer, dygn på 48 timmar och noll sömnbehov.

(Lät det där obehagligt? Det lät ju skitäckligt och överdramatiskt och slentrianmässigt. Dessutom ser jag här i kalendern att det är vintersemester nästa vecka, att liksom hallå. Lite stamina nu.)

Nån annan som redan lagt vantarna på nya Siri?

[red. anm. en stund senare: Helena på Dark Places hade förstås koll.]

Mera hustvedtsk botanik! "Om en grupp kvinnor".

Så vet vi nu att Siri Hustvedts nya roman är klar och heter The Summer Without Men. Hustvedts två senaste romaner, What I Loved och The Sorrows of an American, berättas av manliga karaktärer, nu har hon skrivit om " a group of women".

Det är hur irriterande som helst att boken ännu inte utkommit, för man skulle såklart behöva få den i sin hand genast, direkt, på momangen. Jag älskar nämligen när Siri Hustvedt skriver om kvinnor, hon har ett alldeles eget sätt att göra det på. Detta sätt skrev förresten Hanna Lahdenperä och jag tillsammans en essä om för en massa år sedan; vi kallade essän "Den hustvedtska botaniken" apropå att påfallande många av Siri Hustvedts kvinnliga karaktärer har blomnamn. (Artikeln har funnits på nätet men går nu inte att länka till, oklart varför.)

Fortfarande är min favorit bland Hustvedts böcker den tidiga The Blindfold, och det var också mitt exemplar av den jag bad henne signera den gången jag hade nöjet att träffa henne. Men klart, jag hoppas ju att The Blindfold ska bli brädad av boken med den lovande titeln och den faktiskt eggande beskrivningen "handlar om en grupp kvinnor". Så enkelt. Så intresseväckande. Den vill man läsa liksom.

Det fula ordet

Tittade igår på ett norskt litteraturprogram med det synnerligen otillkrånglade namnet Bokprogrammet. Bokprogrammet hälsade på hemma hos Siri Hustvedt och Paul Auster i Brooklyn och det var så New York-romantiskt som det bara kan bli. Det jag fäste mig nästmest vid var det fina Hustvedt sa om sitt vita arbetsrum: "The physical manifestation of a mental retreat" . Det jag fäste mig mest vid var när hon pratade om sitt förhållande till sina båda språk norska och engelska; när hon talar om hem, mat och barn är det ofta det norska ordet som kommer först.

"Gröt, till exempel, jag tänker på det ordet före oatmeal", sa Hustvedt.

Och det lät återigen så fult med gröt, till och med när det uttalas av en favoritförfattare i New York. Det ser också hemskt ut i skrift. Titta på det:

gröt

Jag har länge tyckt att gröt är ett hemskt namn på denna vackra, goda, billiga, mättande och närande maträtt. Jag är också säker på att själva namnet skadar grötens rykte. Gröten borde få såna där kejsarens nya kläder, den skulle bära upp dem med grace. Eller kan man bara justera sin audiovisuella smak så att gröt låter autentiskt och rustikt på ett fint sätt?

Vad vi inte lär drömma om

När jag är stressad drömmer jag ibland att jag läser för snabbt så jag inte hinner med. Ofta är det serietidningar; bilder, färger, figurer och text. Ibland böcker med bara text som flimrar. Det här kan inte ha att göra med den överspändhet jag studerat och arbetat mig till, det måste vara en grundläggande överspändhet, eftersom jag minns att jag stressläste i drömmen redan som någon form av barn.

I The Shaking Woman Or A History Of My Nerves citerar Siri Hustvedt Åboforskaren Antti Revonsuo, som påstår att "the principal reason we do not dream about writing, reading and doing arithmetic probably is that these are cultural latecomers that have to be hammered into our cognitive architecture." [min kursivering]

Siri Hustvedt skriver att hon då antagligen är en mera utvecklad variant av människa eftersom hon drömmer om att läsa och skriva hela tiden.

Artithmetic - nånä, inte riktigt, men trots att jag inte är särskilt matematiskt sinnad har det också hänt att jag löst anspråkslösa matematiska problem i sömnen.

Jag tror alltså inte alls att det här är ovanligt. Jag förundrar mig mest över denna finska forskare som helt kallt påstår att "we do not dream about writing, reading and doing arithmetic." Är drömforskning liksom något gräsligt subjektivt?

I sömnen hittade jag förresten en bok jag absolut skulle vilja läsa. Det var hemma hos Eva Kela (då Nummelin) och jag tog den ivrigt ur hyllan: Why Literary Characters Interest Us.

Alla finns inom räckhåll

På bokhora.se utnyttjar Carina Rydberg helt kallt kommentarfältet till att informera om att hon har en blogg, så nu har även jag hittat den och det är ju trevligt. Men jag märker ändå att det känns en aning voyeuristiskt att läsa hennes inlägg - Carina Rydberg var en av de stora författarna för mig när jag var kring 20, fjär och upphöjd tedde hon sig där hon satt på P.A.&Co (eller vad den hette den där Stockholmskrogen i Den högsta kasten). Nu är hon här i burken, nästan i realtid.

Lite samma känsla - fast kanske coolare ändå - fick jag när min gmail igår meddelade att jag var online samtidigt som Siri Hustvedt* - för att vi har varandras epostadresser. Det var skumt att sitta här i Helsingfors och veta att Hustvedt just nu sitter vid datorn i kanske-Brooklyn och har mejlprogrammet öppet.

Men okej, vad är det vidare, man vänjer sig och det kommer alltid att finnas piedestaler.

Hur ser den ultimata piedestalen ut nu när den inte kan definieras i termer av sval onåbarhet?


*som den här bloggen tycks handla en hel del om

Nervens comeback

Det efterlängtade paketet med Siri Hustvedts nya kom igår och åh, känslan av Bok ... Varför lyckas britter och jenkkare med känslan av Bok, det måste vara något med pappret? Och typsnitten som så tjänar engelskan så vackert -
Och det är precis rätt att läsa om nerver just nu. Jag säger det: nerver ligger i tiden. Det har varit en massa psykologiseringar i omlopp länge nog nu, dags för Nerven att göra comeback!
Själv har jag en tendens att tro att mina nervegenheter är "normala". (Så blir man kanske efter att ha vuxit upp med Kamratposten?). Siri gör en intressant historia av sina. Men så är hon också ett högintressant case, migräntypen, urtypen av "hysterisk kvinna". Skön, smal och fin, dessutom. Vacker hysterika håller själv i pennan.
Men okej, inte brutalisera läsupplevelsen innan den ens börjat ordentligt, behålla öppenheten, hållas öppen, fri, vig.

Pizzakungens bok har också kommit ut nu i hans hemland Bangladesh, såg jag på Facebook. Den finns inte någonstans på nätet annars, men hans flickvän Annie hade fotat boken och lagt ut den på sin profil så jag vet att den heter "Chonnochara", vilket lär betyda ungefär "hemlös, vagabond". Och nu vet jag också att pizzakungen heter Yasin. Jag har handlat pizza hos honom sedan 2004. Först nu vet jag vad han heter. Och att han är poet.

Siri skakar

En novemberkväll 2007 hade jag det storartade nöjet att sitta med en av mina favoritförfattare Siri Hustvedt i en hotellbar i Helsingfors och dricka vitt vin ur stora glas. Hon berättade då att hon för tillfället skriver essäer och att det går långsamt, långsamt, för hon skriver alltid långsamt, och att det kommer att dröja en evighet innan vi får läsa resultatet.
Men tiden går snabbt när man har roligt och nu finns boken till. The Shaking Woman or a History of My Nerves heter den och Hilary Mantel skriver fint om den i The Guardian.
Slås också av att omslaget till den brittiska upplagan är så enkelt och vackert och kongenialt med temat. Man tager lite vattenfärg liksom. Genialt.
(Bonus: Min vän fröken Skräck som var med där i baren berättade någonting som fascinerade Siri till den grad hon ville ha med berättelsen i sin bok och skribblade väl också dit den, men meddelade sen att den tyvärr är bortredigerad. Äsch! Men ändå lilla nästanfjädern i hatten för Skräcken.)