På bokhora.se utnyttjar Carina Rydberg helt kallt kommentarfältet till att informera om att hon har en blogg, så nu har även jag hittat den och det är ju trevligt. Men jag märker ändå att det känns en aning voyeuristiskt att läsa hennes inlägg - Carina Rydberg var en av de stora författarna för mig när jag var kring 20, fjär och upphöjd tedde hon sig där hon satt på P.A.&Co (eller vad den hette den där Stockholmskrogen i Den högsta kasten). Nu är hon här i burken, nästan i realtid.
Lite samma känsla - fast kanske coolare ändå - fick jag när min gmail igår meddelade att jag var online samtidigt som Siri Hustvedt* - för att vi har varandras epostadresser. Det var skumt att sitta här i Helsingfors och veta att Hustvedt just nu sitter vid datorn i kanske-Brooklyn och har mejlprogrammet öppet.
Men okej, vad är det vidare, man vänjer sig och det kommer alltid att finnas piedestaler.
Hur ser den ultimata piedestalen ut nu när den inte kan definieras i termer av sval onåbarhet?
*som den här bloggen tycks handla en hel del om
Det rimmar illa
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar