Tänka i Kråkstan

Hur är det med er andra i finsalongen, har ni också ett skönt överspänt förhållande till ert barndomslandskap?

I höstas satt jag och drack skumpa med min kusin T här i barndomshemmet och vi kom in på hur vi uppfattar vår familjehistoria och våra ursprungsmiljöer. Hon tyckte jag hade ett märkligt men helt intressant förhållningssätt, själv ser hon att saker är vad de är och därmed jämnt. Hon dras inte med sentimentalitet eller nostalgi, har bosatt sig utomlands; en ros är en ros är en ros.

Men jag - jag tycker ju att Kråkstan och hela Hangö är enormt eggande både som ursprungsmiljö och som litterärt landskap. Jag är överspänd mest hela tiden här, på det bästa av sätt. Tänkandet förändras här, allt blir laddat och mytiskt. Jag gillar det.