Inget kärl för smärta

Monica Ålgars skriver träffande om kvinnokroppen, barnafödandet och smärtan i sin Idag-kolumn i Hbl idag (tyvärr finns den inte på nätet). Hennes text aktualiserar det jag gått och funderat på sedan jag födde min andra son för ett drygt år sedan: Okej för att det gör ont att föda, det hör liksom till konceptet, men varför denna avoghet när det gäller smärtlindring för mamman efteråt?

Mitt första barn födde jag med planerat snitt på grund av sätesläge och smärtan efteråt var så vansinnig att jag (på allvar) skulle ha blivit galen/tuppat ihop utan adekvat smärtlindring. Jag skulle inte ha kunnat ta hand om mitt barn - nu kunde jag nätt och jämnt det efter en vecka eller så, för jag hade mina Panacod.

När jag för ett år sedan födde mitt andra barn - det var en "vanlig" förlossning - nekades jag denna enkla smärtlindring. Det gjorde minst lika ont, men "vi vill inte skriva ut så starka mediciner". Att det bara två år tidigare hade gått bra att få värkmedicin utskriven spelade ingen roll, policyn hade ändrats och vanlig Panadol skulle man ha. Vanlig Panadol! Ingen Panacod, som är det enda som lite hjälper. (Ibuprofen får man inte äta när man ammar.)

Lyckligtvis hade jag några Panacod kvar från kejsarsnittet som gjordes två år tidigare, men min rådgivningstant berättade att hon är förtvivlad över just det här att mammor med pinfärska kejsarsnitt som håller på att dö av smärta därhemma för att det enda de får äta är värdelösa Panadol. Den underbara rådgivningstanten hade till och med ringt till förlossningssjukhuset och bönat om ett recept på Panacod åt den snittade kvinnan, men det var kalla handen.

I förrgår drabbades jag sedan av nackspärr och gick till arbetshälsovården och fick förstås Panacod direkt. Jag nämnde för läkaren att det är ju intressant att jag får Panacod så lätt nu plötsligt, det hjälpte inte ens att gråta på förlossningssjukhuset. Hon var mycket förvånad och bekräftade det som flera läkare sagt: att Panacod passar utmärkt för mammor som ammar.

Det verkar alltså vara ett mysterium för de flesta varför man inte kan få skaplig smärtlindring. Den enda förklaringen jag kan komma på är att det helt kanske helt enkelt tar för mycket av läkarnas tid att skriva ut recept.

"[A]tt vara kvinna är givetvis ingen sjukdom, men att vara kvinna är inte heller att vara ett kärl för smärta", skriver Monica Ålgars i sin kolumn. På förlossningssjukhusen i Finland skärs kvinnor upp som sälar, sys ihop i hast och får sedan ingen hjälp med smärtlindring.